edan 2006 har rättsväsendet fått fem miljarder mer om året. Antalet poliser i landet har ökat från 17.000 till 20.000.
Det är bra att alliansregeringen satsar på fler poliser. Det är också bra att de 21 länsvisa kivande polismyndigheterna 2015 kommer att slås samman till en gemensam nationell polis.
Men ökad centralisering och mer resurser till polisen är verkligen inte svaret på allt.
Förra veckan berättade Nordnytt att det är svårt att få tillräckligt många poliser att jobba i Jokkmokk, Gällivare och Kiruna. Trots att tjänster annonserats ut vid upprepade tillfällen är det ingen som söker sig till orterna.
”Det krävs en hel del resurser för att bedriva vår verksamhet, för att vi ska jobba mot mål som är uppsatta. Och för att nå målen behöver vi rätt resurser” sa en bekymrad Anette Nilsson, biträdande områdeschef för polisen Norra Lappland, till Nordnytt.
När ingen söker sig till orten tvingas länspolisen i stället skicka upp poliser från kusten. Enligt Per Karlsson, operativ chef vid polisen i Norrbotten, blir det förfärligt dyrt med alla hotellnätter och traktamenten till personalen.
Att det även riskerar att bli väldigt dåligt med dessa ”stafettpoliser” verkar dessvärre inte bekymra honom i samma utsträckning.
”Medborgarna upplever nog inte att det blir sämre. Det är jag nog övertygad om. Vi kommer lika snabbt när vi behöver och vi har en lika bra verksamhet”, sa Per Karlsson till SR Norrbotten.
Observera Karlssons formulering om att medborgarna NOG inte upplever att det blivit sämre. Man åker ju fortfarande ut på larm, liksom. Det låter som lokalt ansvarstagande det!
Frågor om trygghet och brottsbekämpning i närmiljön är kanske den fråga som engagerar människor allra mest. Är det då inte väldigt konstigt att invånarna inte har något lokalt inflytande över hur polisen arbetar och hur många poliser som finns närvarande på orten?
Om vissa delar av polisen däremot vore lokal är det ingen vild gissning att inbrott, rattfylleri, rån och skadegörelse vara stora kommunala valfrågor.
Ett kommunalråd med ansvar för den lokala polisen skulle omedelbart ställas till svars om poliskontoret stängde för semestern, om vardagsbrotten ignorerades eller om man misslyckades med att rekrytera poliser till orten.
Det kan tyckas motsägelsefullt att å ena sidan propagera för en rikspolis med expertkunskaper och å andra sidan förorda en lokal polis med ansvar för lokala brott. Men precis så fungerar det faktiskt i många andra länder.
Att straffkommendera poliser till norra Lappland är däremot ingen bra idé. Poliser måste ha lokal förankring. En bra polis ska vara närvarande i vardagen och arbeta förebyggande, inte bara rycka ut snabbt på larm.