Naturskyddsföreningen har gjort en JO-anmälan mot Per-Ola Eriksson och väntas inom kort lämna in ett överklagande mot dispenserna.
Det är lätt att dra paralleller till Gotland och dåvarande landshövdingen Marianne Samuelsson som för två år sedan tvingades lämna sin post efter en liknande historia. Vad som fällde henne var dock inte sakfrågan, utan en rad olämpliga uttalanden. Att Miljödomstolen gav henne rätt i fråga om strandskyddsdispensen är det tyvärr ingen som minns i dag.
Man ska naturligtvis kräva att landshövdingen tillämpar de lagar som gäller. Men de nya strandskyddsbestämmelserna är svårtolkade. Och vem är egentligen betjänt av ett överklagande?
Som Arjeplogs kommunalråd Britta Flinkfeldt Jansson (S) påpekade i P1 är tjänstemännens ovilja att bevilja dispenser ett verkligt problem för inlandskommunerna i Norrbotten.
"Vi har 8.727 sjöar. Vi är 3.140 invånare. Vi har tre mil strand per invånare. Det måste väl för jösse namn finnas plats att bygga."
Till skillnad från kommunerna behöver länsstyrelsens tjänstemän inte ta något ansvar för företagsetableringar och befolkningsutveckling. Man kan säga nej, utan att det får några konsekvenser. Men visst är det konstigt att det just är vid byggfrågor som staten ofta rycker in och kastar omkull kommunala beslut?
"Vi förväntas ha kunskap och kompetens inom alla andra områden som skola, vård, omsorg och så vidare. Vi kan ta hand om de små människorna i samhället men vi förväntas inte ha kunskap om vår egen mark", sa Britta Flinkfeldt Jansson.
Strandskyddsreglerna som trädde i kraft 2009 skulle bidra till ökad flexibilitet och mer lokalt självstyre. Skyddet stärktes i områden med högt exploateringstryck och mjukades upp i avfolkningsbygder med god tillgång till stränder. För att öka det regionala inflytandet och förståelsen för de enskilda fallen flyttades ansvaret från naturvårdsverket till länsstyrelserna
Ingen kunde väl ana att det skulle betyda en hårdare bedömning för Norrbottens del? Men det är precis vad de kommunala planhandläggarna upplever.
Enligt byggnadsinspektören Johny Lantto i Pajala godkänner länsstyrelsen i Västerbotten omkring 70 procent av kommunernas dispensansökningar. I Norrbotten rör det sig bara om 30 procent.
Beror det på att strändernas skyddsvärden är så mycket högre i Norrbotten? Jag har svårt att tro det.
Nej, om Norrbotten ska ha någon chans att stoppa den negativa befolkningsutvecklingen måste det finnas plats för människor. Naturskyddsföreningen
arbetar ju för att skydda hotade arter. Borde inte snart norrbottningarna räknas dit?