Möjligen är det just statens fulla lador som är problemet. För i samma stund som Anderssons lador fylls tömmer hon Svenssons lador.
När coronapandemin slår stopp i ekonomin sätts fingret på något viktigt. Det visar sig att folk och företag runt om i landet har ont om pengar. Staten har roffat åt sig på bekostnad av oss andra och därmed har vår ekonomiska motståndskraft minskat. Privatpersoner och företag tycks gå omkull på löpande band framför våra ögon samtidigt som staten förefaller att mer eller mindre vältra sig i pengar.
Vi ser nu tydliga tecken på att staten har bundit ihop munnen på den oxe som tröskar eftersom de inte ansett att företagaren och arbetaren är värd sin lön. Låt mig ta ett exempel från min egen gård. Jag producerar bland annat lamm. Jag skulle lätt kunna öka antalet lamm med 300 procent men ser inte någon anledning till detta. Marginalnyttan är minimal. När nyttan av mer jobb och fler uppoffringar inte gynnar mig och mitt företagande kan jag lika gärna meta mört och hoppas på skatteåterbäring om det krisar.
Successivt har staten behövt mer av andras pengar vilket samtidigt gjort oss andra beroende av staten när det kör ihop sig. Så som nu. Statens intäkter har ökat från 710 miljarder 2009 till 1 055 för 2019. En inkomstökning som till största delen handlar om att ta mer skatt från oss medborgare. Väljer man att i stället titta på hela den offentliga sektorns totala skatteintäkter handlar det om ofattbara 2 156 miljarder eller 430 000 kronor per sysselsatt.
Historiskt sett är skattetrycket hårt bundet till äganderätten. När vi självägande skattebönder gavs, eller tog oss, en ökad självständighet handlade det om att behålla större andel av överskottet. Stärkt ägande var och är en funktion av minskad skattebörda och ökad frihet. Då som nu leder stigande skattekrav till både motsättningar och minskad produktion.
När viruset har bemästrats och Sverige ska återuppbyggas kommer vi som samhälle stå vid ett vägskäl. Åt det ena hållet går vägen mot en större stat där medborgarna lägger än mer i händerna på staten. En väg där socialismen blommar och samhället är viktigare än individen.
Åt det andra hållet går vägen mot en minskad stat som gör det nödvändigaste. Ett samhälle där människors frihet och individuella val eftersträvas. Ett samhälle där Svensons ökade slit inte bara fyller statens lador och förråd utan även den egna ladan.