Det går inte att förutse alla konsekvenser som ett lagstiftande ingrepp i samhället ger upphov till. En del går förvisso att förutse, borgerlighetens överentusiastiska hantering av diverse rättighetsreformer på 1990- och 2000-talen som helt saknade verktyg för att stävja och hantera fusk är tydliga exempel på detta.
Plastpåseskatten är ett annat. Den symboliserar mycket av det som är fel i politiken i dag. En sådan sak är förljugenheten. Den påstås vara till för klimatet men har ingen sådan effekt alls utan är enkom till för att fylla statskassan.
Svenska plastkassar har alltid haft svårt för att lyckas förorena sydostasiatiska vattendrag. Det är förstås vårt eget fel eftersom vi mangrant envisas med att använda dem igen, ofta för att bära någonting annat i en gång eller två nästan alltid som avfallspåsar. Nu när de kostar sex, sju kronor tvingas man köpa ännu fler påsar.
För egen del är nu hemmet fullt av plastpåsar köpta enkom för att användas som avfallspåsar samt papperskassar som jag inte har någon direkt nytta av alls och kommer tvingas kasta för att reglera volymen som lagras hemma. Jag har ingenting emot att stödja landets skogsägare men jag har svårt att betrakta detta som en lysande lösning på klimatproblemet.
En annan förljugen aspekt är att den som går in i klädbutik, plockar på sig ett tiotal plagg som är tillverkade så billigt som möjligt i enlighet med så få hållbarhetsstandarder som möjligt och dessutom med avsikten att använda plaggen blott ett par gånger vardera ska få en morallektion om plastkassens betydelse i kassan. Att företag som lever på masskonsumtion av köp-och-släng-varor ska predika för kunden om klimatfrågan är inte så lite fräckt.
Än mer korkat är det förstås att rikta denna typ av åtgärder mot en bransch som faktiskt jobbar hårt för att hela tiden bli mer miljövänlig. Lycka till med att hitta en matbutik som säljer kassar som inte består till största del av sockerrör, återvunnen plast eller vad det nu må vara. Skatten är ett dråpslag mot den fortsatta utvecklingen av mer miljövänliga kompositioner. Allt för några futtiga skattekronor. Både Socialdemokraterna och Miljöpartiet borde märkas som dåligt miljöval – allt i konsumentupplysningens förlovade namn.
Även om mycket av detta förstås är nedslående finns det en möjlighet att historien är på väg att ta en ny vändning. I Arvika kommun, Värmland, ligger orten Jössefors. Och där hittar man Bengt Lundin AB, landets största tillverkare av bärkassar. Företaget har tagit fram en plastkasse som är mer än dubbelt så tjock som sin föregångare och som kan användas för att bära hem 13 kilo varor minst 50 gånger. Den har klarat testet för flergångsbärkassar hos forskningsinstitutet Rise och företaget anser att den ska vara befriad från skatten på bärkassar.
Skatteverket, som delar regeringens mål att driva in så mycket skatt som möjligt, håller inte med eftersom myndigheten anser att kassen ser ut som en plastbärkasse. Det är dock funktionen som ska vara vägledande för lagen och Bengt Lundin AB har därför begärt ett bindande förhandsbesked från Skatterättsnämnden. Beslutet är dock inte expedierat än så ingen vet hur det kommer att sluta.
Resultatet av lagen kan alltså till slut bli att vi köper ännu fler plastkassar än tidigare för att göra samma sak som tidigare. Tydligare än så kan nog inte lagstiftningens begränsning som verktyg för förändring bli.