Fluortant för motion en rent usel idé

Inför en fluortant för motion, föreslår Dagens Nyheters socialliberala ledarsida (13/5) i något slags peak folkpartism.

Det finns fördelar med lagsporter, Men att det skulle vara sämre att någon ägnar sig åt parkour i stället för fotboll är en befängd tanke om det är hälsan som står i centrum.

Det finns fördelar med lagsporter, Men att det skulle vara sämre att någon ägnar sig åt parkour i stället för fotboll är en befängd tanke om det är hälsan som står i centrum.

Foto: BJÖRN LARSSON ROSVALL / SCANPIX

Ledarkrönika2020-05-15 03:00
Detta är en ledarkrönika. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är moderat.

Förslaget föranleddes av en ny studie som visar att föreningsidrottandet minskar bland barn och unga.

Fluortanten var alltså den obligatoriska tandhygienist som under 1960-, 70- och 80-talen kom ut i skolorna och tvingade barnen att skölja munnen med fluorlösning. Detta för att förbättra tandhälsan. Och nu föreslår alltså DN att man på nytt bör införa en ”fluortant” som tvingar barnen att motionera. 

Men läser man studien från Centrum för idrottsforskning är det inte alls självklart att det finns anledning att oroa sig för ungas motion. Tvärtom noterar rapportförfattarna ett ökat intresse för kost och hälsa bland unga. Tre av fyra uppger att de tränar minst en gång i veckan, utöver skolidrotten.

Det är bara det att många inte tränar just inom ramen för den organiserade idrotten. Men är det verkligen ett problem? 

Idrottsministern är bekymrad. Javisst, hon betalar ju varje år ut de skattemiljoner som idrottsrörelsen får för att bedriva ungdomsidrott. Riksidrottsförbundet har länge uttryckt oro över sjunkande medlemstal och har en långsiktig strategi för att locka tillbaka ungdomarna.

 Men låt oss sätta in utvecklingen i ett större perspektiv. Idrottsrörelsen är inte den enda folkrörelse som tappar mark. Detsamma gäller till exempel nykterhetsrörelsen. Fast ungdomar dricker mindre ändå. De politiska partierna tappar medlemmar. Fast ungdomar är politiskt engagerade ändå. Det är kanske inte så konstigt att organisationer som är sekelgamla inte lyckas attrahera en yngre generation. Tiderna förändras. Människor engagerar sig på nya sätt och för andra saker. 

I dag finns mängder av möjligheter att motionera som inte fanns för hundra år sedan. Titta till exempel på hur många vuxna tränar. Det är yogaklasser, styrketräning på gym, crawlkurser, träning inför ett maratonlopp eller skidåkning, kanske med Vasaloppet i sikte eller bara för att det är bland det bästa som finns att ge sig ut en solig vinterdag med några smörgåsar och en termos varm dryck.

Ett liknande mönster syns i Centrum för idrottsforsknings studie. Många unga vill idrotta för hälsans skull, för att må bra, men inte för att tävla och bli duktiga i en speciell idrottsgren. Precis det som ofta är fokus i den mer organiserade idrotten. 

Att då försöka tvinga in alla i föreningsidrotten igen tycks rent kontraproduktivt. För att inte tala om den där fluortanten – hand upp den som tror att det skulle skapa lust att röra på sig.