Nog är det lätt att tänka sig att exempelvis globaliseringen blir ett av alla offer för covid-19. Den snabba smittspridningen, störningarna av leveranser och produktion och det oerhört hastiga ekonomiska krisförloppet visade hur sårbar en globaliserad värld är.
I tidskriften Foreign Affairs talar ekonomen Branko Milanovic om en upplösning av den rådande ordningen lika genomgripande som Västromerska rikets fall på 400-talet. Värdet av specialisering och arbetsdelning kommer att minska i relation till självständighet och oberoende. ”Ju mindre du är beroende av andra, desto säkrare och tryggare är du. Allt som var fördelar i en högspecialiserad ekonomi blir nu nackdelar och vice versa”, skriver Milanovic.
Andra hävdar existerande trender förstärks och skyndas på, snarare än att världen vänds upp och ned. ”Världen efter pandemin kommer sannolikt inte att i grunden skilja sig från hur den såg ut före pandemin”, skriver Richard Haass som leder den amerikanska tankesmedjan Council on Foreign Relations. ”Pandemin och reaktionerna på den har uppenbarat och förstärkt de grundläggande dragen i dagens geopolitik.”
Globaliseringen hade kommit i vanrykte långt före utbrottet av covid-19. I USA valdes Trump till president på ett utpräglat antiglobaliseringsmandat, i Kina har idéer utvecklats om globalisering helt främmande den regelstyrda och fredliga internationella miljö som globaliseringen var tänkt att skapa. Konflikten mellan USA och Kina har fått en ny dimension i och med coronakrisen, men har pågått med olika intensitet under lång tid.
Att internationella organisationer som FN eller EU skulle tappa i betydelse är enligt dessa bedömare inte heller det en följd av covid-19. Nationen, vars ställning har stärkts under coronakrisen, var på väg tillbaka som central aktör långt före krisen.
Men några lärdomar av krisen kanske ändå bidrar till en ny inriktning? Inte ens det är självklart. Som ekonomen Dani Rodrik skriver kan alla finna sina förutfattade meningar bekräftade i krisen. De som är misstänksamma mot internationella organisationer kan till exempel ta fasta på WHO:s misslyckanden. De som vill se mer internationellt samarbete kan lika kraftfullt hävda att det blir kaos och lidande när en mängd nationer konkurrerar med varandra mitt under en kris.
På detta sätt kan allt förbli som det var. Samma låsta diskussioner kan fortsätta att föras. I en kris som annars har förändrat det mesta kan detta plötsligt kännas tryggt.