Då var det dags igen. Påskafton. Ett välkommet slut på fastetiden för dem av oss som iakttar den och en rätt trevlig dag för alla andra också. Påskafton är fantastisk vacker i all sin märklighet.
Rent kyrkligt händer ju inte så mycket på påskafton. Jesus korsfästes på långfredagen och återuppstod på påskdagen. Påskafton blir därmed inklämd mellan sorg och glädje. Man kan visserligen ägna en del av dagen åt att fundera på hur man får ihop "på den tredje dagen uppstånden" när Jesus avled på fredagseftermiddagen och ängeln rullade bort stenen från graven på söndagsmorgonen. Det är omkring 40 timmar, inte ens två dygn.
En rundringning bland mina mer religiösa vänner har tyvärr inte gett något svar på detta. Vi har huvudsakligen enats om att det bör handla om att man räknar fredagen som den första dagen, lördagen som den andra och söndagen som den tredje. Det hela skulle alltså främst handla om att det inte går ihop med vår moderna språkkänsla. Så kan det ju vara. Men till och med jag vet att Jesus när han i förväg berättat om vad som komma skulle refererat till Jona som ju satt fast i fiskens inre i tre dagar. På samma sätt skulle Jesus vara i jordens inre i tre dagar innan han återuppstod. Även uttrycket tre dagar och tre nätter förekommer i Matteusevangeliet.
Det finns säkerligen experter som kan reda ut detta på ett rimligt sätt men jag känner inte för att göra anspråk på landets teologiska expertis bara för att stilla min egen nyfikenhet. Så jag accepterar det som en av livets färgklickar och går vidare.
Konkret råder det ju förstås ingen brist på färgklickar på påskafton, en dag fylld med choklad i glada omslag. Det är väl någon dag sedan barnen klädde ut sig till påskkärringar med äggmålning och äggjakt och vem vet allt står ofta på schemat. En väldigt festlig dag för de små, raka motsatsen till vad långfredagen var även för barn förr i tiden.
Den amerikanske komikern Robin Williams skämtade om det lösa sambandet mellan Jesus lidande och påskharen genom att föreslå att man kunde strö ut hallonsylt i trädgården och gå på jakt efter Jesus. Själv brukar jag föreställa mig en scen där en bunt färgglada kycklingar skrattar på Jesus där han hänger på korset. Jesus knäpper med fingrarna och vips är världens första påskfjäderpynt på plats. Väldigt fånigt givetvis, vanvördigt till och med. Men också emblematiskt för den moderna symbiotiska påsken som förenar det jordiska tramset med det kyrkliga allvaret som om det vore det mest självklara i hela världen.
Det är måhända inte strikt rationellt, och det är väl därför det är så aptitligt trots allt. Det finns mycket i livet som måste vara rationellt, som måste vara så effektivt som möjligt. Men allt måste inte vara det. I takt med att världen blir mer strömlinjeformad och våra allt större anspråk gör att vi hela tiden måste effektivisera allting maximalt har det avvikande successivt försvunnit.
Det fogliga och medgörliga är förstås viktigt inte minst som en fond mot vilken färgklickarna kan kontrastera. Inget ljus utan mörker. Svårigheten ligger förstås i att besinna sig, att inte låta rationalitetens obönhörliga krav på att omfatta allt och alla få genomslag. Att i stället välja att värna det som sticker ut. Även om det inte överensstämmer med oss. Just för att det inte överensstämmer med oss.
Allt det där skänker karaktär åt tillvaron. Precis som ett tomt papper är, under de flesta omständigheter, fullständigt ointressant tills det svärtas någonstans.
På samma sätt utvecklar det den egna personen att då och då gå utanför den personliga grå ramen och göra något som bryter ens vanor. Det kan vara vad som helst. Alltifrån att ringa den där mostern som man funderar på ibland men aldrig tar sig tid till efter gå en klättringskurs till att sätta sig ned och läsa en passage i Bibeln och fundera över dess mening. Vi låtsas inte alltid om det men det finns mycket däri som kan hjälpa oss i vardagen.
Påskens berättelse om Jesus lidande är det kanske tydligaste exemplet på ett vanligt Bibeltema: att överkomma prövningar. Från slaveri till att beordras att offra sin son. Det är inte lätt att vara Guds utvalda folk, eftersom det inte är lätt för någon. Vi prövas hela tiden. Från stress och psykisk ohälsa till mobbning. Ofta är det orättvist. Bibeln och den kristna tron erbjuder verktyg för att klara av prövningar, för insikten att det är värt att härda ut, att det kommer bättre dagar.
Det kan vara nog så gott att ägna en tanke åt mellan chokladäggen. Det finns färgklickar av många olika slag.