Både viruset och den ekonomiska krisen som följer i dess spår slår olika hårt mot fattiga och rika. ”Fjärran från att vara den ’stora utjämnare’ som somliga inledningsvis kallade pandemin, har covid-19 slagit till mot den amerikanska ekonomin på ett sätt som ökar ojämlikheten i fråga om inkomst, förmögenhet och möjligheter”, skriver ekonomerna Mohamed El-Erian och Michael Spence i tidskriften Foreign Affairs.
Att sjukdomen drabbar låginkomsttagare hårdare har flera förklaringar. De har oftare arbeten där de utsätts för många kontakter och där distansarbete inte är ett alternativ. Trångboddhet är vanligare, hälsorisker likaså. Den påbjudna fysiska distanseringen är inte alltid realistisk.
I Storbritannien har sådana skillnader belysts av såväl Office for National Statistics, motsvarande Statistiska Centralbyrån, som folkhälsomyndigheten Public Health England. Bland annat har man konstaterat att män med lågkvalificerade arbeten har de högsta dödstalen.
Åldern förblir den främsta riskfaktorn. Men Public Health England fann att risken för att dö var större bland personer som bodde i utsatta områden än bland personer som bodde i välmående områden, och större bland etniska minoriteter än bland vita.
I ett slags opinionsundersökning som görs bland ekonomer av Initiative on Global Markets i Chicago bedömde 84 procent att låginkomsttagare blir av med en större del av sin inkomst än personer med högre inkomster. Över 90 procent ansåg att nedstängningen av samhället skulle leda till att tillgången till skolundervisning av god kvalitet skulle bli än mer ojämlikt fördelad mellan familjer med låg respektive hög inkomst.
Mönstret från tidigare epidemier under 2000-talet har varit att den ekonomiska ojämlikheten ökar. Den här gången talar mycket för att effekterna blir än mer accentuerade. ”Permitterade anställda riskerar att hamna bland de långtidsarbetslösa eller lämna arbetskraften helt och hållet”, skriver El-Erian och Spence. ”Det accelererande införandet av automatisering och digitalisering kommer att bidra till jobbskapandeproblemet.”
Andra kriser kan ha en utjämnande verkan. För ett par år sedan utkom historikern Walter Scheidel med en bok där han hävdade att ekonomisk ojämlikhet bara har minskat till följd av krig, revolutioner, statskollapser och naturkatastrofer. Men coronakrisen är inte en sådan kris.
Daniel Braw är politisk redaktör i Barometern-OT.