Alltid lärarna som får gå på plankan

Skoletablissemanget blundar för hjärnforskningen när de försämrar skolan och skyller sedan stöket på lärarna.

Det pedagogiska etablissemanget verkar kasta lärarna överbord närmast som en ryggmärgsreflex.

Det pedagogiska etablissemanget verkar kasta lärarna överbord närmast som en ryggmärgsreflex.

Foto: Pixabay

Krönika2024-10-24 05:00
Detta är en ledarkrönika. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är moderat.

Det finns en plattityd som säger att ”barn gör rätt om de kan”. Förlängningen av denna sentens brukar bli att det är lärarnas fel om eleverna inte uppför sig.

Jag tog nyligen med mina niondeklassare på en skolföreställning av operan Carmen. Mina elever satt tysta och stilla genom hela den tre timmar långa föreställningen, men det fanns andra ungdomar som betedde sig illa. 

Hade operasalongen varit ett klassrum skulle svenska pedagogikforskare och skolkonsulter ha förklarat att det var sångarnas fel att några störde. Artisterna lyckades inte intressera och motivera tonåringarna till att inte prata oavbrutet. Inte heller hade de jobbat tillräckligt relationsskapande. Kanske borde eleverna ha fått komma upp på scenen och vara mer delaktiga?

Vi som varje dag står vid katedern är trötta på dumheterna som ideligen kommer från det pedagogiska etablissemanget. När SVT:s Aktuellt rapporterade att sju av tio elever har svårt att koncentrera sig på grund av stök i klassrummet, förklarade en biträdande professor i pedagogik att det beror på att lärarna inte håller måttet. Inte oväntat gick topplocket hos många av mina kollegor när de hörde detta.

Naturligtvis skiljer sig pedagogers skicklighet åt i olika avseenden. Men det är svårt att vara en bra lärare när tiden för förberedelse och efterarbete är obefintlig, när inkluderingsidealet och anpassningshysterin splittrar uppmärksamheten, när skärmar distraherar eleverna och vissa barn vet allt om sina rättigheter men ingenting om sina skyldigheter.

Kognitionsvetenskapen konstaterar att vi ibland inser vad vi lärt oss, först när vi blickar tillbaka. Likaså att det inte finns någon korrelation mellan elevers känsla av delaktighet och hur mycket de förstår. Samt att resultat ger motivation.

Trots det förfäktas just nu den pedagogiska flugan att lärare vid lektionens början måste presentera lärandemål för att inspirera eleverna och även utvärdera undervisningen tillsammans med dem. Lärarna får en klapp på huvudet men eleverna kommer knappast att lära sig mer – i värsta fall lär de sig mindre.

Listan kan göras lång på meningslösa eller skadliga pedagogiska trender som pådyvlats lärarna. I kombination med minskade resurser har de underminerat kunskapskulturen och därmed skapat en grogrund för stök. Och lärarna som bara har gjort som de blivit tillsagda får skulden när eleverna missköter sig.

Jonatan Lönnqvist är sångare och pedagog.