Det kanske märkligaste med Gorbatjovs död var nog för många insikten att han tills alldeles nyss fortfarande levde. Gorbatjov har levt utanför strålkastarskenet under en lång tid. Med undantag för enstaka intervjuer har han varit förpassad till skuggorna.
Gorbatjov var en atypisk medlem av Sovjets högsta politiska skick. Till att börja med var han ung. När han 1980 blev fullvärdig medlem av politbyrån var han ynka 49 år gammal och klart yngst. Han hade också dragit slutsatser av att ha levt i den repressiva unionen som andra inte gjorde.
När han tog över efter Tjernenkos död 1985 genomfördes reformerna Glasnost, öppenhet, och Perestrojka, ekonomiska reformer. Gorbatjovs mål var att på detta sättet stärka den sovjetiska kommunismen och göra den bättre. I stället blev det så att han genom dessa skyndade på unionens kollaps. Ett historiskt misstag av enorma mått, men det vore elakt att enbart beskriva det så.
Gorbatjov hade en vision om i vilken riktning han ville att Sovjetunionen skulle utvecklas. Och det var en god idé. Om han misslyckades så var det i form av ett fall framåt i en förutbestämd riktning. Gorbatjov var inte främmande för att inspireras av omvärlden. 1983 ledde han en sovjetisk jordbruksdelegation till Kanada. Vid ett besök på en gård med kanske några hundra hektar odlad mark bad han att få träffa gårdens arbetare. Gårdsägaren svarade då att de egentligen inte hade några. Gården sköttes av honom själv, hans familj och en handfull dagarbetare när så krävdes. Allt tack vare maskinerna. En rysktalande kanadensare hörde hur Gorbatjov muttrade för sig själv att det här kommer vi inte att ha i Sovjet på 50 år.
Även om han hade en uppfattning av att Sovjets problem var omfattande hade han nog inte hela bilden klar för sig. Det hade förmodligen ingen. CIA hade det inte, utan uppskattade Sovjets ekonomi till det dubbla av vad den faktiskt var. I gengäld underskattade man dess krigsmakt som i själva verket var dubbelt så stor som man trodde.
Det är långt ifrån självklart att Gorbatjov, trots sin position i Sovjetunionens högsta ledning, faktiskt kände till hur illa det faktiskt var ställt. Korrekt information är en bristvara i ett system som det sovjetiska. Men han kände åtminstone till problemens karaktär och hur viktigt det var att ändra kurs.
Och han förstod att det var omöjligt att genomföra enbart de ekonomiska reformerna. Utan Glasnost, ingen Perestrojka. Han har ofta kritiserats för detta, det har sagts att han borde ha följt den kinesiska linjen. Gorbatjov fortsatte dock envist att hävda att det inte hade fungerat. Den ryska själen hade inte tillåtit det, menade han.
Hur hyllas han än har varit och är i Väst för sina reformer ses han med mindre blida ögon i Ryssland. Det gäller främst den ekonomiska biten. Gorbatjov och Boris Jeltsin är avskydda för sina ekonomiska reformer och det kaos som uppstod lade grunden för Vladimir Putins styre där han nu försöker återupprätta det fallna imperiet. I tydlig enlighet med Sovjet går dock planerna inte alltid som planerat.
När Putin ändrade lagen för att kunna fortsätta leda landet längre än tänkt uttalade sig Gorbatjov om att det kunde ta ytterligare 50 år att reformera Ryssland. Där ser man drag av optimism. Hans tro på Ryssland var lika benhård som hans tro på vilken utveckling som behövdes för att Sovjetunionens skulle bli framgångsrikt. Han visste bara inte att patienten var för illa åtgången för att tåla medicinen.
När han begravs i dag får han ingen statsbegravning. Putin har också meddelat att han inte har tid att närvara. Han har fullt upp med att återställa Ryssland till sin forna glans.
Denna kontrast gör det ännu lättare för oss att sätta en gloria på Gorbatjov. Men någon ängel var han inte. Han var ledare för Sovjetunionen, det onda imperiet. Och han tvekade inte att exempelvis slakta oppositionella i Litauen. Det var en del av jobbet och han tvekade till synes inte att göra det. Men hans familjs upplevelser av förtrycket i Sovjet bidrog ändå till att när demonstrationer uppstod i Central- och Östeuropa 1989 så lät han dem vara. Han hade kunnat skicka in stridsvagnarna, många andra sovjetledare hade gjort det. Men han lät bli. Och det spelar roll.
Gorbatjov är en historisk figur. Blev han det genom misstag? Ja, så var det tveklöst. Men det var ett misstag han kunde stå för eftersom han visst att hans land förtjänade något mycket bättre än vad det hade för tillfället. Och därigenom speglar hans gärning också dagens Ryssland. Förhoppningsvis får han rätt i att Ryssland tids nog åter kommer att ta steg i rätt riktning.