Statsministern höll ett långt och bra tal om regeringens framgångar. Mycket av det faktiskt rättvist beskrivet. Kampen mot gängen sker för första gången på allvar. Inflationsbekämpningen har varit lyckad.
Mycket går faktiskt regeringens väg. Så det är kanske inte att undra på att Kristersson inte vill stuva om regeringen alltför mycket. Vissa förändringar var dock nödvändiga. EU-minister Jessika Roswall (M) har utsetts till ny EU-kommissionär och utrikesminister Tobias Billström (M) meddelade hastigt sin avgång i förra veckan.
Roswall ersattes av sin namne Jessica Rosencrantz. Rosencrantz är ett tämligen stabilt kort. Hon har gjort karriär som en kunnig och pålitlig riksdagsledamot sedan 2010 och är ordförande i riksdagens EU-nämnd. Ett framtidsnamn som redan har god erfarenhet av EU-samarbetet och Sveriges roll i det.
Dock är det frågan om vem som ska ersätta Billström som har tagit upp det mesta utrymmet. De flesta var eniga om att Maria Malmer Stenergard (M) var det starkaste kortet men att hon möjligen hade gjort sig oumbärlig som migrationsminister. Det hade hon inte. Malmer Stenergard har en naturlig pondus och fasthet som bör kunna tjäna henne och Sverige väl framöver.
Ny migrationsminister blir i sin tur Johan Forssell (M), tills nu bistånds- och utrikeshandelsminister. Även han har gjort ett gott arbete med att forma och inte minst presentera regeringens politik och det spekulerades i att han kunde ha blivit utrikesminister. Det var han förmodligen för junior för, men hans insatser hittills gör att han tveklöst förtjänade att ta ett steg fram.
I den mån det förekom någon påtaglig överraskning var det i så fall att Benjamin Dousa gör politisk comeback som ny bistånds- och utrikeshandesminister. När Dousa klev av som Muf-ordförande 2020 lämnade han politiken. Han utsågs till vd för Timbro, försökte göra om tankesmedjan till något slags ungdomsförbund och fick hux flux en ny tjänst som vd för Företagarna 2023. Det får antas finnas ett förtroende mellan Dousa och Kristersson som sträcker sig bortom de senaste årens insatser i näringslivet.
Liberalerna passa även på att byta ministerposter mellan Johan Pehrson, nu utbildningsminister, och Mats Persson, nu arbetsmarknads- och integrationsminister. Detta får antas bero på att L enbart lyckas uppbåda någon entusiasm alls i utbildningsfrågor.