Kanske är det som faktiskt kan höja nyårsafton över julen det faktum att den inte är särskilt politiserad. Vi slipper en massa tjafs eftersom firandet huvudsakligen är privat. Stan fylls inte av massa nyårsdekorationer. Barnen är redan lediga. Och firandet sker hemma hos varandra.
Man äter gott, dricker något trevligt och tittar på fyrverkerier. Den årliga diskussionen huruvida hundar är genetiskt oförmögna att klara av höga ljud och hur man i så fall kan ha jakthundar är oftast det värsta som kan inträffa. Det går att leva med.
Det finns också något trevligt i att säga adjö till någonting och att välkomna något nytt. Även om det är en rätt vardaglig företeelse finns det något spännande i det nya året. Man blickar lite kvickt bakåt och bestämmer sig för att det på något sätt inte längre spelar någon roll vad man gjorde för dumheter då, och sedan skådar vi framåt. Hur ska det bli? Är det min tur att lyckas med vad det nu är jag vill lyckas med i år?
Och det finns alltid mycket vi vill. Med jobbet. Vi vill få en chef som ser hur hårt vi arbetar, få en välförtjänt befordran eller kanske till och med ett helt nytt jobb. Med privatlivet. Vi vill börja ta vår relation på allvar igen. Jobba på den på riktigt liksom. Försöka lyssna lite på det trötta dököttet som går runt med den matchande ringen. Kanske till och med jobba upp ett mått gammal hederlig passion. Krydda det kroppsliga lite och gå från ett årligt nyp i mörkret till lite rajtantajtan. Vad kostar en grismask i latex egentligen?
Eller något enklare som att leka mer med barnen, de blir ju faktiskt stora rätt snabbt. Försöka att inte skälla på dem bara för att man trött. Oh, varför inte börja träna. Det här kan bli året då jag börjar ta mitt fysiska välmående på allvar. Boka halvmaran till sommaren. Från kasslerkropp till strandhunk på ett halvår. Yeah!
Det finns helt enkelt många varianter. Och det är inte att undra på. Som människor är vi inte bara felbara utan konstant felande. I de allra flesta fall inte på något farligt sätt, men likafullt ändå hela tiden felande. Vilket ju har en trevlig uppsida i att vi alltid också kan bli bättre. Och vi bör vilja bli bättre, mer fulländade versioner av oss själva.
Egentligen spelar det inte heller någon roll vad det är vi vill förbättra. Vilket delvis beror på att det finns så mycket vi kan förbättra att det enda raka bara är att välja något snarare än att fastna i att fundera på vad som vore det optimala valet. Det finns mycket i människans historia som har blivit ogjort bara för att det konkurrerade om tiden med något som inte heller blev av.
Så bara välj något som du faktiskt vill förbättra. Om du inte vill börja gymma så välj för allt som är heligt inte att börja göra det. Det är bara pengar i sjön och dåligt samvete som väntar i andra änden av det försöket. Kanske önskar du att du läste fler böcker? Eller att du tog tag i att äntligen lära dig franska? Kanske är tiden kommen att återuppta det där kalligrafiintresset från tonåren? Eller börja knyppla, nattvandra eller läsa en distanskurs i kreativt skrivande?
Välj ditt mål, vilket det än är. Och gör en plan för hur du ska nå det. Just detta att bryta ned ett mål i faktiska, hanterbara bitar är för många av oss avgörande för huruvida det blir någonting av det hela. Berätta för andra eller håll det för dig själv. Det spelar mindre roll och vi är alla olika. Men bara gör det. För du är värd det.
Det finns en enastående kick att hämta i att föresätta sig att göra någonting som utmanar en och faktiskt lyckas. Att känna att det här kunde mycket aldrig ha blivit av – men jag gjorde det.
Att förbättra sig, att utvecklas och ta nya steg, handlar ju inte om att man inte dög som var. För det gör vi. Nej, det handlar om att vi förtjänar att vara ännu bättre – eftersom vi kan vara bättre och vi vet om det.
Det är förmodligen omöjligt att förverkliga all sin outnyttjade potential. Vi har så enorma mängder av den. Att inte göra det kan alltså omöjligen vara ett svek mot en själv. Men att inte försöka, att inte alls sträva mot ljusen på den inre stjärnhimlen är att bjuda in besvikelse och ånger. När vi ser tillbaka på våra liv är det oftast sådant vi inte har gjort vi ångrar.
Visst kanske det finns något löjligt över slentrianmässiga nyårslöften som inte betyder någonting. Men ett som är innerligt menat och ett genuint försök att utvecklas är något riktigt vackert. Dessutom är det ett hyggligt diskussionsämne. Kör hårt!