Är vaccinpass ett rimligt sätt att belöna dem som har gjort det ansvarsfulla valet att vaccinera sig eller är det ett sätt att skapa ett a- och ett b-lag där rättigheter villkoras av vissa val? Det är ingen lätt fråga, men den måste behandlas nu.
Vi har kunnat se vaccinpass användas i flera andra länder och i en debattartikel i Dagens Nyheter (19/8) kräver Moderaterna att det införs även i Sverige. Det är inte svårt att se fördelarna med förslaget.
Restriktionerna som har införts är skadliga. Detta såväl på individ- som samhällsnivå. Närings- och föreningsliv, idrott och kultur. Hela samhället går på knä. Människor som inte får träffa andra människor mår inte heller bra. Restriktionerna begränsar inte bara våra liv utan också våra rättigheter.
Och vad är egentligen poängen med att vaccinera sig om det inte leder till att man kan börja leva sitt liv som vanligt igen? Då har man tagit allt ansvar som man kan för situationen. Varför ska fullt vaccinerade människor tvingas att stanna hemma, tvingas till fortsatta och kanske onödiga inskränkningar i sina liv på grund av dem som väljer att låta bli?
Det är inte alls osannolikt att vaccinationsviljan sjunker om det visar sig att sprutan saknar koppling till vilket liv man kan leva. För de allra flesta lär dock den kraftigt minskade sjukdomsrisken vara tillräcklig för att motivera även framtida vaccin, men det kommer knappast att förbättra inställningen.
Vaccineringen har fungerat väl, det kan vi tacka regionerna för. Över 60 procent av landets vuxna har fått två doser. Men det räcker inte för ett rimligt skydd på samhällsnivå. Vilket för oss till ett annat skäl att införa vaccinpass: det ska fungera som en morot för att få flera att vaccinera sig. De som på allvar tror exempelvis att de får ett 5g-chip i armen av sprutan kommer naturligtvis inte att låta sig övertygas av detta, men många har valt att inte vaccinera sig av mer slentrianmässiga skäl. Dessa lär vara betydligt lättare att övertyga om fördelarna med att vaccinera sig blir fler.
Men att villkora rättigheter och i grunden möjligheten att leva sitt liv på detta vis må vara ett utmärkt medel att nå ett visst mål. Men det gör inte i sig att medlet är rättfärdigat. Att frånta medborgare rätten att delta fullt ut i samhället utifrån ett val av det här slaget är långt ifrån självklart. Det strider kraftigt mot likhetstanken och gör i praktiken att vaccineringen inte är fullt ut frivillig. Låt vara att den kanske inte kvalar in som ett tvingande kroppsligt ingrepp, något som är förbjudet i regeringsformen. Men är det verkligen en väg vi vill slå in på?
Att momsen blev permanent är förvisso ett ganska dåligt argument mot vaccinpass. Men det är ingen tvekan om att en hel del förmodat tillfälliga åtgärder genom åren har visat sig väldigt svåra att bli av med. Moderaterna är tydliga med att det ska vara en övergångslösning tills restriktionerna kan tas bort helt. EU, som har utvecklat infrastrukturen bakom vaccinationspasset, har dyrt och heligt lovat att det bara ska finnas tills Världshälsoorganisationen förklarar att pandemin är över. Men vad händer om det dröjer flera år?
Det finns dock få skäl att faktiskt misstänka att det skulle bli en permanent lösning. Mer troligt är dock att vi, när vi väl har accepterat detta en gång, har att se fram emot det igen längre fram. Det är värt att komma ihåg att detta är en extrem lösning på ett problem vi delvis har haft förut.
Vi kräver till exempel inte att någon är vaccinerad mot mässling. Detta trots att det är en av de mest smittsamma sjukdomar som finns och med hög dödlighet hos spädbarn. Å andra sidan har vi en generellt mycket hög vaccinationsgrad.
Smittotal säger inte heller allt. Även om vaccinerade kan bli smittade är risken att drabbas av allvarlig sjukdom väldigt låg. Med vaccineringen ser vi också kraftigt sänkta antal som behöver sjukhusvård. Varför ska människor inte få göra denna bedömning själva? Varför ska staten diktera att den som inte värnar sig själv fullt ut inte ska kunna exempelvis resa eller besöka sportevenemang? Det är inte uppenbart förenligt med borgerlighetens frihetsideal och rättighetstänkande.
Målet är att komma så nära en tvångvaccination som möjligt utan att faktiskt behöva fysiskt tvinga människor till det. Går det verkligen att motivera så här kraftiga inskränkningar utifrån situationen som den är nu. Det är verkligen inte uppenbart.
Det är ingen tvekan om att motiven bakom förslaget är goda. Men så här kraftiga inskränkningar måste ha fördelar som tydligt överväger nackdelarna och måste visas ha en betydande inverkan på pandemins verkningar. Det har inte visats hittills.