Det visade USA:s förra president Donald Trump med ett av sina mer kända uttalanden: "You look at what happened last night in Sweden. Sweden, who would believe this. Sweden."
Dagen efter samlades Sveriges offentlighet och fyllde sociala medier med den sanna bilden av vad som hände i Sverige den natten. Vilket var – inget särskilt. Har tokstollen inte bättre koll? Ingenting hände!
Det är bara det att Trump fick rätt och Sverige fel.
Trots den vanskliga budbäraren, finns det i dag en poäng i sak. Det Sverige vi har, där våldsamma upplopp leder till att polisbilar sätts i brand och poliser skadas och där gängkriminaliteten har kopplat järngrepp om hela bostadsområden, var inte det Sverige många trodde skulle bli verklighet.
Men det är verklighet nu. Och det är det Sverige som vi brottas med och som kablas ut till omvärlden. Brinnande polisbilar, molotovcocktails som kastas in i bussar och dödsskjutningar.
I onsdags höll statsminister Magdalena Andersson (S) en pressträff om parallellsamhällen, upplopp och regeringens initiativ för att bryta segregationen. Statsministern sade att det är avgörande för att trycka tillbaka våldet att vi "förmår förhindra att barn och unga män dras in i kriminalitet och gängen som förpestar och förstör vårt samhälle". Låt läpparna smaka på orden. Gängen. Förpestar. Förstör. Vårt samhälle.
Tittar man i backspegeln verkar det vara en ny insikt för den tidigare finansministern. När Magdalena Andersson (S) blev vald till socialdemokratisk partiledare och senare statsminister, gav hon ett löfte om att vända på varje sten för att komma åt problemen. Precis som att hon aldrig haft möjlighet till det under sina sju år som finansminister.
Inte sällan känns situationen hopplös. Inte sällan väcker situationen ilska. Inte för att bilden av Sverige som ett tryggt och säkert land raseras, utan för att konsekvenserna av utvecklingen går ut över hederliga människor.
Förra sommaren blev två barn skottskadade när de var ute och lekte, och för första gången på 14 år sköts en polisman ihjäl under ett arbetspass. Påskens upplopp liknas med krigsscener.
Efter upploppen sade en polis till Expressen, känd från sociala medier och som var med under påskhelgen, att han överväger att lämna Polisen efter 15 år inom myndigheten. Anledningen är att han känner frustration över att poliser i åratal har skrikit om vad de behöver och att det inte händer någonting. Problemen är inte bara politiska. I intervjun framträder en bild av att polisledningen inte heller levererar. "Jag upplever att vi har ett internt krig mot polisledningen i vissa frågor och sedan ska vi ha orken, modet och lusten för att föra det viktiga kriget mot grovt kriminella som förpestar samhället [...] Vi är inte i närheten av att utnyttja vår organisation till fullo.", sade han.
Snart knackar sommaren på dörren. Den ser ut att bli minst lika dyster som förra sommaren. Sverige hade rekordmånga dödsskjutningar under årets första tre månader. Bara under januari och halva februari hade totalt 23 personer träffats av kulor. Till saken hör att det är ovanligt att ha en sån hög nivå av skjutningar i början av året. Till SVT sade kriminologen Manne Gerell att våldet i allmänhet ökar i april-maj och når en topp under sommaren.
Det är inte fel att känna ilska och bedrövelse över utvecklingen, så länge det inte går ut över det sunda förnuftet. Men om ett uttalande bestående av femton ord ska förlora sin betydelse krävs vilja, självrannsakan och politisk förändring. Sveriges situation är inte ödesbestämd.