De senaste dagarna har varit påfrestande kalla. Det har räckt med ett par minuter utomhus för att näsan börjat värka rejält utifall att jag inte annars skulle förstå att det var närmare 20 minusgrader ute. Men det finns förstås en charm i att tycka synd om sig själv när man tvingas ut en kvart här och en kvart där. Det är skönt att komma in i stugvärmen och känna fingrarna vakna igen och livslusten rent allmänt återvända.
Men det är dessvärre inte alla förunnat. Det var en sak som slog mig när jag var på väg hem efter att ha lämnat dottern på skolan. Den kyla som jag just nu går och tycker synd om mig själv för att jag tvingas utstå är något mördaren i Kreml återigen kommer att använda som ett vapen i vinter.
Förra vintern stod kriget någorlunda stilla i Ukraina. Åtminstone på fronterna. Det stora vinterslaget var av en helt annan art. Vi kunde bevittna hur Ryssland lade enorma resurser på att försöka slå ut Ukrainas el- och värmeproduktion. Målet var enkelt: se till att så stora delar som möjligt av det ukrainska folket frös ihjäl, orsaka panik och undanröj stridsviljan.
Utan tvekan var det en jobbig tid för Ukraina men om det var något vi verkligen fick se var det uppfinningsrikedomen och handlingskraften hos ett folk som var orubbligt i sin vilja att fortsätta existera. Dag efter dag slogs kraftstationer ut och dag efter dag lyckades Ukrainas ingenjörer få dem att fungera igen. Ukraina överlevde vintern, men det tog på krafterna.
Nu ser Ryssland av allt att döma ut att vara redo att försöka sig på samma sak igen. Enligt uppgifter och analyser har Ryssland lyckats spara ihop ett större lager av missiler och drönare av olika slag. Målet är detsamma som i fjol: att orsaka så stort civilt lidande som möjligt. Detta fortsätter att vara Moskvas främsta sätt att bedriva detta krig.
Utöver el och värme lär man även rikta in sig på vattenhanteringen. Om Ryssland kan förstöra möjligheten att pumpa vatten i ukrainska städer under de kallaste perioderna kommer vattenledningar att spricka och hela städer kan bli obeboliga.
Samtidigt som ukrainare måste oroa sig för om det finns någon värme inne eller om deras hus kommer att bli bombade eller staden de bor i slås ut går jag och tycker synd om min näsa. Men den vet jag kommer att klara sig. Ukraina är inte lika säkert. Köp gärna julklappar till nära och kära, men fundera på att kanske skicka en slant till Ukraina också. De behövs verkligen.