Kurderna hjälpte inte USA i Normandie under andra världskriget. Så förklarade president Donald Trump beslutet att dra undan amerikanska styrkor från gränsen mellan Turkiet och Syrien.

Jo, ni läste rätt. På en presskonferens i Vita Huset sade han faktiskt så.

I fem år har kurderna stridit sida vid sida med USA. I fem år har deras blod flutit i kampen mot IS. I kampen mot den avgrund som skulle öppna sig om IS fick permanent kontroll över en del av Mellanöstern.

Och när striden tar slut får de ett symboliskt långfinger av Trump. Ni stred ju inte med oss i andra världskriget!

Det är faktiskt svårt att ta in att den mannen styr över världens starkaste armé och världens största ekonomi. Han beter sig som en treåring, med den skillnaden att normala treåringar inte har fingret på knappen till kärnvapnen.

Trumps utrikesminister Pompeo försökte sig på lite ”damage control” genom att hävda att USA inte alls gett Turkiet klartecken att invadera Syrien. Allt de hade gjort var att dra undan de amerikanska trupperna. Resten är inte upp till USA.

Det är förstås bara retoriskt trams.

Det amerikanska beslutet kan utan problem kvalificera sig som det största militära sveket i modern tid. Jämför med USA:s agerande efter det första Gulfkriget. Då bildades de facto en kurdisk stat i norra Irak. USA var den främsta garanten för att den skulle kunna leva vidare, bland annat genom att säkra luftrummet.

Nu är kurderna lämnade åt sig själva.

Tack och lov verkar även republikanska politiker nu anse att Trump gått för långt. Med en formulering som skulle passat i en fundamentalistisk religiös stat sade den gamle högerpastorn Pat Robertsson till och med att Trump förlorat sitt ”himmelska mandat”.

Men det amerikanska tillbakadragandet sätter också en annan fråga i centrum. Vad vill vi egentligen att USA ska spela för roll i världen?

När Trump kampanjade för presidentposten 2016 var det många även på den yttersta vänsterkanten som hyllade hans löfte om att USA skulle lämna flera av de konflikter man varit inblandad i. USA ska inte leka världspolis. Amerikanska trupper i andra länder gör ofta med skada än nytta.

Ofta har det varit en korrekt analys. Men inte alltid. Syrien visar att världen är något mer komplicerad, och ofta finns det andra krafter, länder, militärmakter, som går in direkt i USA:s ställe.

Den insikten börjar nu sjunka in i den politiska debatten.

På marken är det kurderna som betalar priset för det amerikanska tillbakadragandet. IS får en chans att återvinna en del av sin styrka. Och kriget i Syrien riskerar att eskalera på nytt.