Världskrig kan börja i cyberrymden

Hur börjar ett krig? Med ett militärt angrepp eller en invasion, skulle man kanske spontant tänka sig. Men tiderna har förändrats.

Krönika2021-08-05 05:00
Detta är en ledarkrönika. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är moderat.

”Om vi hamnar i ett verkligt krig, ett riktigt krig mot en betydande makt, då kommer det att vara som en konsekvens av en cyberöverträdelse av stora mått”, sa USA:s president Joe Biden i ett tal nyligen.

En cyberattack kan alltså få inte enbart en motattack i cyberrymden till svar, utan även tvinga fram en konventionell militär reaktion.

De två betydande makter som Biden nämnde i sitt tal, Ryssland och Kina, är profilerade globala cyberaktörer. I en omfattande analys från tankesmedjan International Institute for Strategic Studies konstateras att Ryssland idag i stor omfattning använder cyberförmågor som en del av en större strategi som syftar till att störa och konkurrera med vad man uppfattar som motståndare, i synnerhet USA.

Kina förknippas kanske mest med den teknik som landet exporterar, men har som IISS påpekar också genomfört storskaliga cyberoperationer i andra länder för att spionera, vinna politiskt inflytande och utveckla förmågan att skapa störningar i händelse av framtida konflikter. Man har dock ”varit noggrann med att se till att hålla dem under den nivå som skulle kunna framkalla en eskalerande reaktion”, noterar IISS.

Att cyberoperationer skulle upphöra är högst osannolikt. Därmed blir frågan om när de är så allvarliga att de måste utlösa en reaktion utanför den digitala världen avgörande. När blir en cyberattack att likna vid en krigshandling?

För USA och andra Natoländer är frågan också när ett angrepp mot en medlemsstat ska anses så grovt att det föranleder en reaktion från alla. Redan 2014 enades Natoländernas ledare om att en cyberattack mot ett land kan kräva en gemensam reaktion i kollektivt självförsvar, i enlighet med vad som stipuleras i Natofördragets artikel 5.

Vid toppmötet i juni i år slog medlemsländernas ledare åter fast att betydande illasinnade cyberaktiviteter under vissa omständigheter kan räknas som ett väpnat angrepp, och att alliansen om det är nödvändigt kommer att slå tillbaka: ”Vårt gensvar behöver inte vara begränsat till cyberdomänen.” Vilka omständigheter som krävs, och vilket gensvar som bedöms proportionerligt, kan man av förklarliga skäl inte säga på förhand. Men det är, som president Biden uttryckte det, mest sannolikt på detta sätt som nästa stora krig utbryter.

Daniel Braw är utrikespolitisk debattör och pol.sek för KD i Region Kalmar län.