Utvecklingen såg onekligen ut att gå i rätt riktning och de farliga spänningarna mellan stormakterna verkade under en period bytas ut mot genuina samarbeten, respekt för mänskliga rättigheter och en världsordning som baserade sig på rättsstatens principer. 1997 blev Ryssland medlem av den grupp av världens sju mest inflytelserika och demokratiska västländer (inklusive Japan) som gick under beteckningen G7. Men Putin hade andra planer.
2017 förklarade Ryssland att man ville dra sig ur samarbetet, ett illavarslande tecken så gott som något. Försök gjordes att få Ryssland att ändra sig, men efter den illegala ockupationen av Krim 2014 drogs rullgardinen ned. När sedan den fullskaliga invasionen av Ukraina inleddes var det helt uppenbart. Ryssland ville inte ha demokrati och man spottade de principer FN:s stadga vilade på rakt i ansiktet.
Frågan ställs nu allt oftare om vi är på väg in i ett nytt kallt krig och svaret är nog dessvärre att det finns tendenser till det. Trots de fasansfulla krigsbrotten finns det viktiga länder som har svårt att helt ta avstånd från vad som sker. Indien, som har gjort sig beroende av rysk krigsmateriel, har svävat på målet och den nya presidenten i Brasilien, Lula da Silva, som samarbetar med Ryssland i utvecklingen av militärteknologi och telekommunikation, har till och med anklagat Washington för att förlänga kriget i Ukraina genom att förse landet med vapen. Efter kritik har han till slut varit mer fördömande av kriget, men hans agerande visar vad beroenden kan ställa till med.
G7 har emellertid inte förlorat i betydelse på grund av den dystra utvecklingen. Tvärtom, 18-21 maj kommer G7-länderna att träffas i Japan, för sitt årliga toppmöte. Ofta är möten av det här slaget relativt avslagna historier och brukar sluta med resolutioner som hamnar i byrålådorna efter en tid. Den här gången är mötet av särskild vikt. Både Indien och Brasilien har bjudits in som gäster. Dessutom kommer Vietnam, Indonesien, Australien, Cooköarna (Cook Islands) och Komorerna att vara representerade.
Syftet är uppenbart, man vill visa att det går betydligt bättre att lösa de problem och utmaningar som världen står inför genom öppenhet, demokrati och respekt för internationell lag än på hot, utpressning och aggression. G7 vill förhindra att länder fastnar i beroende av diktaturer som Ryssland och Kina. Genom valet av Hiroshima som plats för mötet vill Japan, som har ordförandeskapet i G7 detta år, också påminna om de fasansfulla effekterna av kärnvapen.
Ett nytt kallt krig är det inte. Det är snarare försök att undvika att världen hamnar i det dystra klimat som ett kallt krig för med sig. På agendan står också frågor som klimat, energi, matproduktion och hälsa. Därtill skapar mötet ett tillfälle för Japan att visa att man vill ta på sig en av de ledande rollerna i världspolitiken. Det är något som borde välkomnas.
Den japanska gästlistan kan tyckas spretig, med ledaren för världens folkrikaste land, Indien, bredvid premiärministern för de självstyrande Cooköarna, med sina knappa tjugo tusen invånare, men det är nog det som är poängen. Hög eller låg, folkrik eller folktom, inflytelserik eller nästan betydelselös, vi står alla inför samma utmaningar.
Lars Vargö är japanolog och tidigare ambassadör i Tokyo.