Det fanns egentligen inget i förväg mätbart skäl till att Top gear skulle bli en sådan dundersuccé. Eller att programledartrion skulle bli bland världens mest framgångsrika. Jeremy Clarkson, Richard Hammond och James May var inte direkt kända. Bilprogram har förvisso alltid en publik, men inte nödvändigtvis en vansinnigt stor sådan. Men så kom programmet att handla om så mycket mer än bilar.
Visst bilar har alltid varit centralt. I början var det också ett väldigt konventionellt program som fokuserade på att recensera bilar och återge vissa bilrelaterade nyheter. Men kemin mellan programledartrion tog över alltmer och de började hitta på nya grejer. De började göra utmaningar och ta in kändisar som fick köra bilar på tid. Till slut nådde programmet sin fulländning i form av de påkostade specialavsnitten.
Dessa går huvudsakligen till så att herrarna ska ta sig mellan punkt a och punkt b på någon mer eller mindre exotisk plats. För detta har de köpt varsin bil utifrån vissa givna förutsättningar. Bilarna speglar inte bara programledarnas personligheter utan är också i regel vansinnigt olämpliga för uppdraget. Eller kanske ska man kalla det upptåget.
För det här med bilarna är kanske det minst manliga i hela upplägget. Top gear och senare The grand tour som programmet kom att heta efter att Clarkson, Hammond, May och deras producent gick över till Amazon har mer än något annat varit en uppvisning av manlig vänskap.
Alltså inte moderna varianten där man knådar surdeg tillsammans och åker på retreat för att prata om sina känslor eller förklarar hur mycket man tycker om sina vänner. Nej, den mer klassiska, förtalade sortens manlig vänskap. Där man kan ha varit de bästa av vänner i 40 år utan att ha sagt "Jag älskar dig, Kalle!" men man har kallat varandra för varenda könsord och invektiv som en mänsklig hjärna kan uppbåda. Förmodligen några till. Ändå är det ingen inblandad som tvivlar på vänskapen.
Och detta är vad man får se från början till slut i The grand tour. Clarkson, Hammond och May retar varandra oupphörligen – och retar gallfeber på varandra. Deras utstuderade practical jokes är en viktig del av programmet – och av vänskapen. För det är aldrig ensidigt. Manlig vänskap kan inte fungera på det här viset om det finns en silverrygg som utsätter de andra för prövningar men aldrig utmanas själv. Manlig vänskap bygger på ömsesidighet. Vi jävlas med varandra som en sorts kontinuerlig initieringsrit.
Barnsligt blir det också. När trion kör igenom Norrbotten i näst sista säsongen tar Clarkson nycklarna till Hammonds bil och lägger dem i ett vattenfyllt kar som står utomhus. Det fryser givetvis över natten. Och för att verkligen hamra hem det hela har han urinerat i karet också. Det låter som mobbning. Men det är det inte. Nästa natt häller Hammond långsamt stora mängder vatten över Clarksons bil så den är täckt i ett imponerande snötäcke. Ömsesidigheten är avgörande. Och förstås det frivilliga deltagandet. Alla inblandade kan dra sig ur. Men det gör de inte eftersom de har roligt tillsammans.
Allt är förstås del av en evig tävlan också. För karlar kan inte bädda sängen utan att ta tid på det och jämföra med andra och se om man kan få en medalj för besväret. Och tävlar man får man finna sig i att bli lämnad vid sidan av vägen. Vilket de gör konstant i The grand tour. Någons bil är alltid trasig och om inte situationen är väldigt allvarlig åker de glatt ifrån varandra. De är vänner, inte varandras mammor.
De är barnsliga och småsinta. Tävlingsinriktade och retstickor. De skrattar lika mycket åt varandra som med. Och de skojar mer än något om hur illa de tycker om varandra. Exempelvis säger James May i det allra sista avsnittet att det första han ska göra när de är färdiga är att radera de andra tvås mobilnummer. Och det kommer att gå fort eftersom de är inlagda bredvid varandra i telefonboken. "Världens minsta [kvinnligt könsord] och Världens största [kvinnligt könsord]." De andra två skrattar och intygar att det är sant.
Man måste inte gilla det. Man får tycka att det är larvigt, omoget, barnsligt, löjligt, ja vad som helst. Men det är så här många av oss har vuxit upp. Det är så här många män umgås med varandra. Mer än så¨, det är så här många män föredrar att umgås med varandra. Och det behöver erkännas som en acceptabel form av umgänge. Det gjorde Top gear och The grand tour.
Programmen var en 22 år lång, unik hyllning till denna form av manlig vänskap. Det lär vi aldrig se igen.