Lärares auktoritet ifrågasattes eftersom man inte ville att elever skulle fostras till att blint lyda en Führer. Om detta skriver Johan Wennström och Gabriel Heller Sahlgren i nättidskriften Kvartal (4/5). Det hela var dock ett missförstånd — den nazityska skolan var till sin natur inte auktoritär utan snarare normlös.
Det går att dra paralleller till hur man inom den klassiska musiken vid denna tid kastade ut barnet med badvattnet. Många kompositörer önskade skapa ett slags år noll och kapa banden till den estetik som antogs ha lett fram till tredje riket. Att vilja skriva vacker musik ansågs länge suspekt.
Att söka nya vägar har man gjort genom hela musikhistorien. Men den tonsättare som vill bryta mot reglerna, gör klokt i att studera hur de stora mästarna gjort. Kunskap är ingenting som gör dig mindre kreativ, tvärtom. Detta gäller även för barnen i skolbänkarna.
En lektion måste likt en välklingande komposition ha en struktur. Eleverna bör komma i tid, ha med sitt material och vara tysta när läraren talar. Det är den ordning som genom historien har visat sig fungera.
Den elev som ska utveckla kritiskt tänkande och lära sig resonera fritt, måste först få en tillräckligt stor bas av faktakunskaper. Precis som alla kompositörer bör analysera hur Palestrina och Bach gick tillväga.
I takt med att traditionell undervisning har trängts undan, har det blivit tydligt att eleverna lär sig mindre. Dessutom har de stimmiga klassrummen visat sig vara en katastrof för barn med diagnoser.
Som en reaktion har vi nu fått en av svensk skolas senaste flugor — idén att alla lärare på en skola ska ha gemensam lektionsstruktur, alltså följa en mall. Lektioner startas på samma sätt genom att berätta vad man ska göra och varför. Sedan avrundas de likadant, gärna med att eleverna får utvärdera eller sammanfatta vad de lärt sig.
Här blir strukturen ett utanpåverk som riskerar att döda den kreativa — konstnärliga, om man så vill — aspekten av läraryrket. För att inte tala om hur snabbt eleverna lär bli uttråkade.
En form är ett hjälpmedel, inte ett självändamål. För tonsättaren bör målet vara att skriva musik som berör. För pedagogen är målet att eleverna ska lära sig. En skola utan struktur blir snabbt kunskapslös, men en skola där lärare inte betros att utifrån sin professionalism skapa den lektionsstruktur som passar bäst blir själlös.
Jonatan Lönnqvist är sångare och pedagog.