Budgetförslagen från oppositionen framstår som egendomligt tomma. När man läst den, undrar man om partierna ens har läst Henrik Jordahls och Gabriel Heller-Sahlgrens rapport ”Skattenytta i skolan” (2022). Den visar med siffror från grundskolan i Stockholms kommun att det inte finns något klart samband mellan mer pengar och bättre resultat. Varför kommer partierna då dragandes en gång till med något som inte är effektivt? I Sverige är utbildningssektorn ett exempel på det som Mats Benner och Syliva Schwaag Serger kallar ”expansiv stagnation”, det vill säga vi ”satsar” men rör oss inte ur fläcken.
I Danmark verkar socialdemokraterna ha förstått att det inte bara är pengar som behövs. Den populäre socialdemokratiske ministern Mattias Tesfaye har lagt fram en rad förslag. Man tänker slopa en frivillig 10:e årskurs. Den kommer att kunna läsas men inte inom den ordinarie skolan och inte för att höja betygen. Betygsnivån för att gå på teoretiskt gymnasieprogram ska höjas ett steg, från 5 till 6, och en 6:a motsvarar inte fullt ett C i Sverige. Samtidigt ska fler lockas till yrkesprogram, där betygskravet är godkänt, en 2:a, vilket motsvarar ett E. Yrkesutbildningen ska bli tvåårig, blanda teori och praktik och kunna byggas ut senare av den som vill till en längre yrkesutbildning eller till en teoriutbildning. Avsikten är öka antalet yrkesutbildade.
För högskolan passar regeringen på att korta förskole- och sjuksköterskeutbildning med tre månader till tre år och tre månader. Man avser att ta bort en teoretisk högskoleuppsats men ge mer praktisk handledning. Man vill också korta mastersutbildningar till ett år. Man vill att ungdomarna kommer ut snabbare i arbetslivet, som skriker efter utbildad arbetskraft.
De danska reformerna är intressanta ur svensk synpunkt. Sverige behöver också effektivisera undervisningen och ett sätt är att se över inträdeskrav och antal år i olika utbildningsformer. Det som saknas i pressmeddelandena från Danmark är en diskussion om hur man lockar lämpliga personer att bli lärare och att stanna i yrket, men reformerna är i alla fall steg för att få utbildningen att fungera bättre och därmed också att bli en mer attraktiv arbetsplats för lärare. Att ”satsa” genom att ge mer skattepengar till något som inte fungerar bra är inte rätt väg.
Inger Enkvist är professor emerita i spanska vid Lunds universitet.