Tailbanerna ett dilemma för Väst

På IPC-skalan, ett verktyg för att mäta livsmedelssäkerhet, betyder fas 3 kris och fas 4 nödläge.

Väst måste välja mellan att samarbeta med talibanerna och att låta afghanerna lida och dö.

Väst måste välja mellan att samarbeta med talibanerna och att låta afghanerna lida och dö.

Foto: Rahmat Gul

Krönika2021-12-30 05:00
Detta är en ledarkrönika. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är moderat.

Där befinner sig närmare hälften av Afghanistans befolkning. Antalet människor i fas 3 och 4 väntas dock öka under vintern. I mars väntas 55 procent av befolkningen i Afghanistan ha brist på livsmedel. Det är den högsta nivån som någonsin har uppmätts i landet.

Situationen är i hög utsträckning ett resultat av USA:s och dess allierades snabba tillbakadragande och talibanernas maktövertagande. I ett slag gick Afghanistan från att vara en mycket stor mottagare av internationellt bistånd till att vara föremål för sanktioner. Talibanernas styre innebar att stöd till Afghanistans befolkning gick från högprioriterat till politiskt omöjligt.

Somliga ifrågasätter dock denna logik. Rory Stewart var tidigare brittisk biståndsminister och kandidat till partiledare för det konservativa partiet. I en artikel i tidskriften The Spectator skriver han: ”Diplomater fantiserar om att genom att tillåta svält kommer vi att kunna påverka talibanernas politiska drivkrafter. Detta är den mest bisarra idén av alla … Att försöka svälta staten till underkastelse är ogenomförbart, oklokt och framför allt omoraliskt.”

Den ansedda tankesmedjan International Crisis Group har varnat för samma sak. I en rapport som publicerades i december skrev man att Afghanistan inte enbart behöver humanitärt bistånd omgående, utan också att staterna som stred mot talibanerna måste bestämma sig för att hjälpa statens institutioner att tillhandahålla väsentliga tjänster.

Lika uppenbart som det kan tyckas att en befolkning i längden inte kan leva på humanitärt bistånd, lika politiskt svårhanterad är dock rekommendationen från International Crisis Group. Talibanerna har inte varit vilken motståndare som helst utan en närmast existentiell motkraft till västvärldens ideal. Enorma resurser har avsatts och tusentals människor har förlorat sina liv för att utplåna talibanerna som politisk aktör.

Att efter detta börja samarbeta med talibanerna är svårsmält. Det innebär, som International Crisis Group skriver, ”att underförstått acceptera att personer som har utpekats som terrorister nu styr vissa afghanska departement”. Å andra sidan är alternativet också hårresande: svält, ökad instabilitet, storskalig migration och förlust av alla framsteg som gjordes fram till 2021. Att finna en mer hållbar lösning på detta dilemma framstår som en av världssamfundets stora uppgifter under 2022.

Daniel Braw är utrikesdebattör och pol. sek. för KD i Region Kalmar län.