Tillsammans med ordförandena för Liberala studenter och Liberala ungdomsförbundet skrev skolminister Lotta Edholm (L) nyligen en debattartikel i SvD. ”Lärandet får inte anpassas bort” var rubriken och från många lärarrum kom en suck av lättnad.
I artikeln konstateras det som jag och många andra debattörer gång på gång har påtalat, nämligen att idén om inkludering och extra anpassningar har varit en gigantisk tankevurpa.
I stället för att låta de svagaste eleverna få hjälp av en speciallärare – på tu man hand eller i liten grupp – så har lärare i helklass förväntats anpassa undervisningen utifrån varje elevs behov. En inflation i anpassningar har gett lärarna mer att göra samtidigt som eleverna lärt sig mindre.
När en elev har det kämpigt, måste utgångspunkten vara att barnet får hjälp att hantera och bemästra svårigheterna. Men skolans extra anpassningar har tvärtom ofta handlat om att ta bort det som är jobbigt, i stället för att träna på det. Pelle som inte kan läsa har fått lyssna på en ljudbok och Lisa som inte kan skriva har fått en dator med automatisk stavningskontroll.
I sin artikel konstaterar de tre liberalerna att anpassningar och inkludering har sina rötter i den progressiva pedagogik som under lång tid präglat svensk skola. Vad de inte nämner är dock att dessa idéer förmodligen aldrig hade fått ett sådant genomslag, om de inte också ansetts kostnadseffektiva.
I stället för att ha flera speciallärare anställda, har en skola kunnat klara sig med bara en specialpedagog som fått handleda ämneslärarna – i praktiken har det ofta inneburit att specialpedagogen kommit med en kravlista på orealistiska och skadliga anpassningar.
Därför har relationen mellan specialpedagoger och lärare varit minst sagt ansträngd på många skolor, men det är regelverket och inte personerna som varit problemet. Förhoppningsvis kan många specialpedagoger framöver göra en betydelsefull insats i en annan yrkesroll, nämligen som speciallärare som jobbar direkt med eleverna.
Ytterligare speciallärare kommer dock att behöva nyanställas och det kostar naturligtvis – jag hoppas att Edholm och hennes partikamrater även har tänkt på det. Med det sagt bör det framhållas att om skolministern kan få med sig övriga Tidöpartier i denna fråga, kommer det att få stor påverkan på både lärares arbetsbörda och elevers kunskaper.
Jonatan Lönnqvist är sångare och pedagog.