John Jacob Astor IV gick under med Titanic. Han var enormt förmögen, och hade kunnat bygga 30 Titanic för egna pengar. Likafullt gav han upp sin plats i en livbåt för att rädda två skräckslagna barn. Ett annat av katastrofens offer var Isidor Straus, multimiljonär och en varuhuskedjans Macy's grundare. Han lär ha sagt "Jag kommer att kliva i en livbåt före andra människor" och valde följdriktigt att gå under med fartyget även han. Hans fru Ida vägrade även hon att kliva i livbåten och gav sin plats till sin nya hushållerska. Det går alltså att hålla tämligen hårt på sina moraliska principer till och med när allt står på spel. Ens förmögenhet, ja till och med ens liv.
Detta slår mig som desto mer anmärkningsvärt när jag ser på SVT:s dunderhit Gift vid första ögonkastet som nyligen har börjat sända sin tionde säsong. Det är en oerhört cynisk produktion som aldrig hade kunnat bli av om SVT hade någon sorts etiska principer alls. Ett annat skäl att den fortsätter är förstås att även tittarna verkar sätta enkel underhållning över etik och moral. Det är mer än lite nedslående.
Det går förstås att kalla alla dokusåpor för något slags rovdriftsunderhållning, men dejtingprogram är klart värst. Och det förefaller rimligt att klassa Gift vid första ögonkastet som det värsta i sin genre. Programmet har från början marknadsförts som en snäll variant, men det är ren och skär lögn. Premissen är den överlägset mest extrema – att para ihop människor som träffas första gången vid altaret och sedan får pröva att leva ihop som gifta i fyra veckor. Därmed blir också utnyttjandet av deltagarna det värsta.
SVT kan hänvisa till sina experter hur mycket företaget vill. Det är nonsens. Vetenskaplig matchmaking är nonsens. Visst, man kan göra mer eller mindre begåvade matchningar. Men det finns ingen matris som talar om att person x kommer att fatta tycke för person y. Vilket ju också är programmets kärna – kommer de att gilla varandra alls? Kommer de att hålla ihop och fortsätta att vara gifta. Och för all del, det har hänt. Men inte särskilt ofta. Under programmets första sju säsonger arrangerades 25 äktenskap, varav fyra överlevde programmets prövotid.
En aspekt som gör programmet särskilt predatoriskt är experternas roll. Det hela framställs konsekvent som att paren är perfekt matchade och att om de bara gör rätt, agerar rätt, förändrar sig rätt, så kommer äktenskapet att bli så bra som det kan vara. Experterna vet inte bara vilka som passar ihop, de vet också vad personerna borde göra för att få det fejkade äktenskapet att lyckas. Men deltagarna är inte dockor man leker med utan riktiga människor med mänskliga egenskaper, förtjänster, fel och brister. Och de offras i en modern underhållningsritual.
Det man får se i programmet har heller ingenting med ett faktiskt äktenskap att göra. Den är ett undergrävande av samhällets mest avgörande institution. Äktenskapet är, och förtjänar att vara, ett heligt förbund mellan två människor som älskar varandra och som väljer att därför svära varandra evig trohet. I Gift vid första ögonkastet är det blott och bart ett dramaturgiskt trick, ett gemensamt trauma som man ska försöka bygga en relation utifrån. Det är inte att undra på att det så sällan går vägen.
Det är tveklöst en sorts förnedringsunderhållning. För all del, det är vuxna människor som ger sig in i det. Men ingen av dem vet vad de faktiskt ger sig in på. Av intervjuer med deltagare framgår att förloppet är så snabbt att de knappt hinner förbereda sig på det som kommer. Men även annars vore det omöjligt. Det är en så extrem, konstgjord situation som saknar motsvarighet i det verkliga livet att det knappast är möjligt.
Gift vid första ögonkastet kan inte ge något svar på frågan om hur kärlek uppstår, vad som krävs för ett framgångsrikt äktenskap eller ens vad en relation är. Det är bara underhållning. För SVT och för tittarna. Men inte för deltagarna. De är där för att hitta sitt livs kärlek och tror att det är vad programmet, hela det extrema upplägget, är till för. Det är vad som gör det hela så bedrägligt och så djupt oetiskt.
Om något alls är Gift vid första ögonkastet svaret på frågan vad SVT är villigt att göra för att få en halv miljon tittare. Svaret är nedslående: precis vad som helst. Kontrasten till John Jacob Astor IV och paret Straus agerande ombord på Titanic kunde knappast vara större. De höll sina moraliska principer för mer värda än sina egna liv. SVT gör precis tvärtom.