Det finns en väljargrupp som brukar få stor politisk uppmärksamhet, men som kanske inte är just den samhällsgrupp som alltid behöver det som mest. Det har blivit en politisk strategi att rikta valfläsk mot barnfamiljer och föräldrar. Det vittnar den så kallade familjeveckan om.
Det är inte så konstigt – det är en stor grupp. Men det finns andra mer trängande samhällsutmaningar än att underlätta föräldraskapet. Om nu föräldraskap över huvud taget kan eller bör betraktas som en samhällsutmaning. Det är nog mest bara en utmaning för föräldrar.
För nästan exakt en månad sedan presenterade statsminister Stefan Löfven (s) familjeveckan. Löftet om en familjevecka är inte nytt, redan i valrörelsen 2018 presenterade Socialdemokraterna förslaget, men nu kan det bli verklighet.
Tanken med familjeveckan är föräldrar ska kunna ta ut fler lediga dagar, till exempel vid lov, studiedagar och för utvecklingssamtal. När reformen är fullt utbyggd ska varje förälder ha möjlighet att vara ledig fem extra dagar per år för barn som är mellan fyra och 16 år gamla.
Ambitionen är vid en första anblick god: att låta föräldrar få mer tid med sina barn. Förslaget har dock en stor svaghet. Vi har redan en omfattande föräldraledighet och en fem veckor lång lagstadgad semester. Det är oklart vilken nytta fler dagar kommer göra, framför allt i förhållande till kostnaden.
Sverige har en av världens mest generösa familjeförsäkringar. Det saknas i regel inte möjlighet att vara ledig med sitt barn. Föräldrar har 480 möjligheter till ledighet med sitt barn – 480 dagar per barn och 96 av dessa kan man spara tills barnet fyllt 12 år. Som jämförelse har Island 270 dagar per barn.
Genom att jämföra röstbeteenden hos barnfamiljer med små skolbarn och barnfamiljer med dagisbarn under två olika valår under 1990-talet har forskare försökt urskilja effekten av vallöften och hur folk röstade. Resultaten visade att barnfamiljer med dagisbarn svarade på ekonomiska löften. Göran Perssons löfte om införande av maxtaxa på dagis kan mycket väl ha säkrat hans valseger 1998, visade studien. Valfläsk är alltså inte att underskatta för den som eftersträvar makt – det fungerar nämligen. Och förmodligen fungerar det på fler grupper än barnfamiljer och föräldrar.
Om just familjeveckan är bra valfläsk återstår att se, men troligen inte ens det.
Två små barn som leker vid en lekplats och blir skottskadade, en polis som skjuts till döds på öppen gata och slumpmässiga skott in i lägenheter. De senaste veckorna har det blivit tydligt att det inte bara är de kriminella själv som drabbas av det dödliga våldet. Det gör även allmänheten. En lågoddsare är att valrörelsen 2022 nästan uteslutande kommer handla om hur staten ska kunna säkra medborgarnas trygghet.
Det kommer förmodligen inte hindra Socialdemokraterna från att försöka driva igenom familjeveckan, även om januariavtalet har fallit. Det var ett vallöfte 2018 och det ska genomföras till vilket pris som helst. Det märks inte minst genom att det inte riktigt är någon som vet vad familjeveckan kommer kosta, inte ens regeringens egen utredning kunde komma fram till en säker slutsats om notan.
För 2022 beräknar regeringen i sitt huvudscenario att den direkta kostanden för det offentliga landar på 3,89 miljarder kronor, 4,65 miljarder för 2023 och 4,8 miljarder för 2024. Men beräkningarna är flytande eftersom man inte vet hur många som kommer ta ut dagarna. Därefter tillkommer kostnader för administration och effekten på BNP för färre arbetande timmar, kostnader som inte är med i den beräkningen.
Bara för 2022 beräknas en minskning av BNP på omkring 7,5 miljarder kronor. Det motsvarar omkring 8 000 helårsarbetande personer. Och den årliga administrationen beräknas kosta omkring 200 till 250 miljoner kronor under förutsättningen att Försäkringskassan lyckas automatisera beslutsfattandet. Alla beräkningar är behäftade med stora osäkerheter, vilket framgår av utredningen.
Det är självklart så att vissa yrkesgrupper har lättare att vara med på ett utvecklingssamtal i skolan än andra. Detsamma gäller säkerligen ensamstående föräldrar. För en del skulle därför familjeveckan ha en reell betydelse, framför allt föräldrar som jobbar inom yrken där flexibilitet inte är möjligt.
En rimligare reform hade varit att göra det möjligt att spara en del av föräldradagarna för barn som är äldre än 12 år, i stället för att utöka det totala antalet dagarna för ledighet. Det hade förmodligen varit mindre kostnadsdrivande och ett liknande resultat hade uppnåtts. Men då hade Socialdemokraternas syfte med reformen gått om intet.
Stora ord och fett fläsk fastnar nämligen inte i halsen inför en valrörelse.