Någonstans i raden av oklara utfall och tillbakadragandena av desamma från SSU-toppar mot Greta Thunberg står det klart att något utöver det vanliga utspelar sig. Möjligen bevittnar vi socialdemokratins krampaktiga dödsryckningar på ungdomsförbundsnivå.
Det började på partiets kongress i förra veckan. Ungdomsförbundets ordförande Lisa Nåbo gick i ett tal till ganska tamt angrepp mot aktivisten, tillika svenska exportsuccén, Greta Thunberg. Hon menade i stort sett att det är viktigare att engagera sig politiskt än att bli aktivist om man är ung och vill påverka framtiden. Hon gick inte så långt som att säga att det är moraliskt överlägset, men det kunde hon gott ha gjort. Hon hade haft helt rätt.
I stället för att tillföra något faktiskt intellektuellt till debatten slutade det helt enkelt med att Nåbo spände ögonen i sin nya partiordförande Magdalena Andersson och anklagade henne för att hålla igen i en kris. Ett remarkabelt påstående som genast påminde auditoriet om att ett ungdomsförbund var i farten.
SSU är helt enkelt rädda för att medlemstappet ökar till aktivismens gagn. Vem ska vilja ägna sina tonår åt studiecirklar om socialdemokratins historia när man kan skolstrejka och få vara med på löpsedlarna? Det är inte helt uppenbart att SSU:s pessimistiska slutsats är korrekt men förbundet känner sig uppenbart manat att ta något slags strid.
Men har de verkligen själva lagt någon tid på att studera partiets historia? Nåbos utfall gav skäl att tro annorlunda. Detta bekräftades senare, i handling om än inte i ord, när förbundets kommunikationschef Youbert Aziz gick till hårt angrepp mot Thunberg på Twitter. Där skriver Aziz att Greta säkert har lyckats välta systemet över ända snart och frågar sig vad som väntar runt hörnet, ekofascism kanske? Han avslutar med: "Demokrati verkar hon inte ha mycket till övers för."
Detta skrev han i måndags, närmare halv nio på kvällen. Före midnatt hade han raderat inlägget och pudlat genom att förklara att det inte var allvarligt menat. Bara lite vanlig hederlig raljans. Det är visserligen ingen egentlig nyhet att socialdemokrater har tagit för vana att kalla den ena meningsmotståndaren efter den andra för antidemokrat. Men Aziz gjorde strax helt om och förklarade att egentligen inte alls misstror Thunbergs demokratisyn.
Nonsens. Det bör han i varje fall göra. Den unga domedagsprofeten har gång på gång gett uttryck för direkt demokratiförakt när hon ens närmat sig frågan om hur hennes visioner ska förverkligas. Hur kritisk jag än kan vara mot Socialdemokraterna är det milsvid skillnad mellan partiet och Thunbergs revolutionära aktivister. Och det är till S fördel.
Socialdemokraterna ägnar sig främst åt att förstöra ett pålitligt och klimatneutralt energialternativ i form av kärnkraften samt försöker i den gröna lyktans sken fylla på statskassan med så många skatter den kan komma undan med – från drivmedel till plastpåsar. Det är cyniskt och skadligt för landet, men under alla omständigheter betydligt bättre än den humanitära katastrof som skulle följa om Thunberg fick sin vilja igenom. Jämfört med henne framstår Magdalena Andersson som en utsläppskramande nidbildsfabrikör.
Och det är förstås därför Aziz så illa kvickt fick lov att backa från sin förmodat ärligt menade kritik. För det Aziz och Nåbo missat på studiecirklarna är att S inte kritiserar, det tar över. Så har det varit från början. LO hade exempelvis för avsikt att vara självstående, men då hotade S att starta ett eget fackförbund. När kultursektorn radikaliserades i hela västvärlden i slutet på 1960-talet skedde det givetvis även i Sverige. Men etablissemanget, vilket S var redan då, köpte hela rörelsen genom politiserade bidrag.
Aktivisterna delar inte Socialdemokraternas politik, men det behöver de inte göra heller. Bara de lär sig att köpa avlatsbreven genom att rösta rätt var fjärde år. Men det kommer inte att hända om SSU ägnar sig åt sådana här attacker. Rätt metod är att låtsas som att man är överens och ignorera det uppenbara faktumet att man inte är det. Tala om aktivisternas välvilja och hur mycket deras engagemang betyder i stället. Vilket är vad alla SSU-toppar, inklusive Nåbo och Aziz, kommer att göra framöver.
Det är en imponerande bedrift från de båda ungdomspolitikerna ändå. För ovanlighetens skull hade de båda faktiskt rätt. Men eftersom de missat att de gick i otakt med det egna partiet tvingas de att ta avstånd från det. Men måhända ser de där studiecirklarna lite mer attraktiva för nästa generation SSU:are?