Som lärare är jag smärtsamt medveten om att det sällan är billigt att resa bort på loven. Därför förstår jag lockelsen i att som förälder ta med sina barn på resor under terminerna.
Jag måste också vara ärlig och erkänna att en resa kan vara mer givande än att gå i skolan. Att exempelvis få besöka Peterskyrkan i Rom, gå på Louvren i Paris eller att kombinera en resa till Kraków med Auschwitz, kan ge intryck och insikter som är svåra att matcha.
Men ofta handlar det om att åka till sol och bad. I det läget blir det knepigt för de vuxna att dels prioritera billiga flygbiljetter, dels försöka förmedla till sina barn att de ska ta skolarbetet på allvar. I synnerhet om skolan inte beviljar ledighet men man åker ändå.
Hade vi inte haft skolplikt så hade det hela varit en icke-fråga. Då hade föräldrarna haft ansvar för att utbilda sina barn på det sätt som passar dem. Nu får lärare i stället förhålla sig till att föräldrar mejlar och ber om en eller två veckors planering samt att material skickas med hem så att barnen kan plugga på hotellrummet. En god tanke naturligtvis, men ohållbart givet lärares arbetsbörda.
Andra föräldrar tänker att det hela löser sig. Och det gör det ofta. Att missa en eller två veckors skolarbete kräver för det mesta att man jobbar ikapp, men det brukar gå – annars skulle ju influensasäsongen bli en katastrof.
Men att eleven själv lägger i en högre växel räcker inte alltid. Ibland måste vissa saker gås igenom på nytt för att den som varit borta inte ska hamna ohjälpligt efter. Återigen blir det ett merarbete för lärarna som nog känns rimligt när någon varit sjuk, men inte när någon varit på Kanarieöarna.
Sedan har vi de elever som redan ligger under gränsen för ett godkänt betyg. Man kan tänka sig att skolan inte beviljar ledighet med hänvisning till de svaga resultaten, men det kan ses som kränkande. Dessutom reser många familjer även om skolan säger nej. Frånvaron bidrar hur som helst till att eleven till slut blir underkänd.
Hade vi haft en ordning där eleven då fick gå om ett skolår, hade det visserligen varit ett korkat beslut att åka på solsemester, men inget som hade drabbat någon annan än den berörda eleven och dess vårdnadshavare. Nu hamnar problemet i stället hos läraren som förväntas baxa eleven till ett godkänt betyg.
När familjerna reser i väg till solen för att varva ned, står lärarna kvar i klassrummen med ökade stresspåslag.
Jonatan Lönnqvist är sångare och pedagog.