Under min uppväxt var FN-dagen något som jag förknippade med att frysa, eftersom mina skolkamrater och jag brukade stå utomhus på ett blåsigt torg och sjunga fredssånger. Jag tror inte att vi fullt ut förstod vad FN var, men det var tydligt för oss att många vuxna tyckte dagen var viktig.
I synnerhet den svenska vänstern har haft en stor tilltro till FN:s betydelse och potential. Det har varit en naturlig förlängning av den världsbild som kom med det kalla kriget och 68-rörelsen, där man gärna förbisåg bristen på demokrati i fattiga länder eftersom det rika väst nästan alltid ansågs vara boven i dramat. Vurmen för FN gifte sig också väl med nedvärderandet av nationalstaten till förmån för multikulturalistiska visioner.
Från högersidan i svensk politik har det ofta påtalats att en övertro på vad FN ska kunna uträtta är naivt. FN:s råd för mänskliga rättigheter kommer exempelvis vid sitt sociala forum i början av november att ledas av Iran, som för övrigt var ett av flera länder i rådet som röstade nej till att utesluta Ryssland med anledning av kriget mot Ukraina.
Vi lever i en värld där demokratierna är i minoritet och FN är tyvärr en spegel av det. Konsekvensen blir att FN ofta liknar en skolklass där de värsta mobbarna utses till kamratstödjare. Att Israel mer än något annat land blivit föremål för resolutioner är ett talande exempel.
Ändå menar jag att FN, trots all sin dysfunktionalitet, är värd att bevara. Att det finns ett forum där alla världens länder kan samtala är bättre än inget. En värld utan krig och förtryck må kännas som en orealistisk dröm, ungefär som i Cornelis Vreeswijks svenska översättning av Ed McCurdys sång, där alla statsmän samlas i en jättesal och lägger ned vapnen. Men naivitet får inte ersättas med cynism.
Även om debatterna i FN:s generalförsamling mest är ett spel för gallerierna, bör vi inte förlora barnet inom oss som faktiskt tror att det är möjligt att en dag uppnå fred och frihet på jorden.
Vägen framåt går dock främst genom samarbeten med andra demokratier. Vi behöver stötta de krafter i övriga länder som eftersträvar marknadsekonomi och att medborgarnas rättigheter garanteras. Demokrati och handel är det bästa skyddet mot krig.
På många svenska skolor kommer i dag FN-dagen att uppmärksammas. Att barn sjunger fredssånger kommer inte att förändra vår omvärld, men det kan ge oss hopp om framtiden.
Jonatan Lönnqvist är sångare och pedagog.