När jag gick i mellanstadiet gick jag en gång i veckan ifrån klassrummet för att ha fiollektion i kulturskolans regi. Undervisningen skedde i en redskapsbod i anslutning till skolans idrottshall. Inte en särskilt inspirerande undervisningsmiljö, men det fungerade. Att lösa instrumentalundervisningen på liknande sätt, har varit en vanlig modell för låg- och mellanstadieelever runtom i landet. Med en viss regelbundenhet uppstår diskussion kring huruvida detta ska gå för sig. Exempelvis har man i Arjeplog, Arvidsjaur och Jokkmokk satt stopp för dessa musikaliska avbrott i skoldagen. Det hänvisas till att skollagen inte tillåter att fritidsaktiviteter tar tid i anspråk på detta sätt, men om så är fallet bör skollagen ändras.
Självfallet bör utgångspunkten vara att elever ska vara på plats i skolan. Att exempelvis föräldrar tar med sig sina barn på semesterresor under terminerna — eftersom man då kan resa billigare — är ett oskick. Men att få lära sig spela ett instrument bör inte i första hand ses som något som stör elevernas lärande, utan snarare något som kompletterar det.
Thomas Südhof, nobelpristagare i medicin, formulerade det väl när han av tidningen The Lancet fick frågan vem som varit hans viktigaste lärare och svarade ”min fagottlärare”.
Även om man aldrig kommer längre än till de första takterna av Für Elise på piano, är undervisning på ett musikinstrument en ovärderlig erfarenhet för ett barn. Utöver den rena bildningsaspekten som kommer med musikalisk skolning, tenderar såväl multiplikationstabellen som Hallands floder att fastna bättre när barn får musicera. Och kopplingen mellan eget arbete och utveckling blir sällan så konkret som när man klarat av veckans spelläxa.
För de flesta barn är det ingen svårighet att en gång i veckan smita ifrån klassen i tjugo minuter, precis som det inte är ett problem om en elev träffar kuratorn eller skolsköterskan.
I de fall där eleven inte klarar av att ta igen det som klasskamraterna gjort under spellektionen, kan man i första hand försöka styra den till att ligga på en rast. Om det inte är möjligt är det rimligt att göra en individuell bedömning. Kanske finns det enstaka barn där man behöver säga nej till att de spelar under skoltid.
Men för det stora flertalet är instrumentalundervisningen en fantastisk möjlighet att få musikalisk näring och utvecklas — både som elever och som människor.
Jonatan Lönnqvist är sångare och pedagog.