Huruvida man ska hämta tidigt eller sent och om vilket man än väljer är något man ska känna djup skam och anse sig som en misslyckad förälder på grund av pågår från till hela tiden. De senaste veckorna har Sveriges Radio och TV4 konstaterat att många föräldrar känner en press att hämta sina ungar tidigt. De har också låtit en expert – jo, exakt samma – förklara att det är bara bra för barnen att vara på förskolan.
Och för all del. De flesta förskolor är bra. Det är omsorgsfulla miljöer med brydda och vänliga vuxna som tar väl hand om barnen. Det finns ingen anledning att skämmas för att man inte kan hämta sina barn samma tid som många andra föräldrar.
Alla familjer har olika förutsättningar. Alla har inte samma behändiga arbetstider, flexibilitet i sitt arbete eller närhet till sitt jobb. Om du har långt till jobbet och ditt barn måste lämnas tidigare och hämtas senare än sina kompisar – än sen då? Det är absolut inget att skämmas för och det finns ingen mening att känna sig dålig för det. Var stolt över att du är en god förebild för ditt barn som ser hur du arbetar och sliter.
Och så här långt har både experter och tyckare rätt. Förskolan är ingen dålig plats och den här pressen är huvudsakligen självpåtagen. Men sedan går det snabbt utför.
För inget av detta innebär ju att det är fel att vilja hämta sina barn tidigt. Vi måste faktiskt också fundera på varför folk vill hämta sina barn tidigt om vi faktiskt ska komma någonstans. Är det en omfattande masshysteri bland föräldrar som inte kan låta bli att jämföra sig med andra föräldrar och bara vill få bekräftat på sociala medier att de är bättre än andra? Nej, naturligtvis inte. Det är en förolämpande tanke.
Merparten av alla föräldrar vill hämta sina barn tidigt från förskola och fritids eftersom de vill tillbringa tid tillsammans med sina barn. Familjen står kanske inte alltid högt bland moderna ideal och idéer – men den är tidlös och är verkligen samhällets grundpelare eftersom vi väljer och vill ha det så.
Familjen är det största. Den skänker mening som går bortom den egna individen, det egna egot. Alla ens ansträngningar och framgångar är inte bara till främst för andra utan blir också till tack vare andra i familjen. Man stöttar och hjälper, övar med och älskar varandra och lotsar hela kollektivet framåt.
I många länder är familjen alltjämt en naturlig del av hur samhället är uppbyggt. Barn tillbringar mycket tid tillsammans med andra vuxna i familjen än föräldrarna och man tar även ett större ansvar för familjens åldringar. Så är det inte i Sverige.
Här har vi lagt ner en enorm möda på att försöka separera individen från familjen. Den behövs inte. Alla ska klara sig lika bra och ingen ska vara utelämnad åt andra människor. Bara åt det offentliga. Har du små barn? Ge dem till kommunen! Har du gamla föräldrar? Ge dem till kommunen! Inte ska du behöva hålla på och dras ned av andra människor bara för att ni råkar dela ett par gener. Det där löser vi. Och ju mer vi interagerar med det offentliga i stället för våra familjer, desto mer naturligt verkar det. Från förskolor till hemtjänst och äldreboenden.
I Sverige kan man leva ett helt liv utan nära familjeband, utan relationer. Även om man har en stor familj. Det finns situationer där detta är önskvärt, alla familjer är dessvärre inte goda utan direkt skadliga. Men det är ett undantag.
Att vi har organiserat vårt samhälle så här har skapat en enorm offentlig apparat som kostar oerhörda summor. Det gör att vi måste ha ett väldigt högt skattetryck och båda föräldrarna måste i regel arbeta för att försörja familjen. Vilket i sin tur ökar vårt beroende av de offentliga tjänsterna på familjens bekostnad. Ett evigt självspelande piano.
Att vilja hämta sin barn lite tidigare om man har möjlighet till det, även om det innebär en timmes flexarbete på kvällen, är en revolutionär handling i detta land. Det är ett aktivt motstånd mot den samhällsmodell vi alltid har fått höra är civilisationens höjdpunkt.
Vi vill ha nära relationer till vår familj. Vill tillbringa mer tid med våra barn är bara att snabbt trycka i sig middagen och kanske hinna göra läxan innan det blir en halvtimme av att titta på plattan och sedan sova. Så även om det inte finns någon anledning att skämmas om man måste hämta sina barn sent finns det inte heller någon anledning att säga något annat än att de föräldrar som vill hämta tidigt faktiskt gör något riktigt bra.