Premiärminister Mark Ruttes parti VVD är nu bara näst störst och åtta procentenheter mindre än valvinnaren BoerBurgerBeweging, BBB, som fick 19,19 procent. Att det är stort avstånd mellan det största och det näst största partiet är inte särskilt märkligt. Då är det mer uppseendeväckande att detta är det första regionalvalet BBB ställt upp i, och än mer partiets väg hit.
Det rådde redan ett visst missnöje med att Rutte inte levt upp till efterlängtade vallöften om bland annat migration och EU:s klåfingrighet. När han i stället gav sig hän att genomföra en minskning av kväveutsläpp möttes han av massiva protester.
Oktober 2019 intog runt 40 000 lantbrukare Haag för att protestera mot förslaget som skulle innebära att gårdar måste läggas ner. Ordningsmakten hade förberett för tuffa tag. Bland annat hade militärfordon spärrat av vägarna runt regeringskvarteren. Polisens fordon var nämligen för små jämfört med lantbrukarnas traktorer. Den gräsplan som förstördes när traktorerna samlades reparerade lantbrukarna själva efteråt.
Några regioner förklarade att de inte skulle införa den föreslagna lagen om utsläppsminskningar. Men regeringen stod på sig och således fortsatte även protesterna. Tonläget höjdes också – både från polis och lantbrukare. Sedan 2019 har Polisen skjutit tårgas, avlossat skott mot en 16-årig traktorförare och gripit lantbrukare. I några fall har lantbrukarna släppts igen efter rädsla för fritagningsförsök. Oron för en hjullastare genom väggen var helt enkelt för stor.
Lantbrukarna har i sin tur kedjat fast ett tåg, blockerat affärer, anordnat protester hemma hos politiker och fortsatt störa trafiken. Trots som mest 113 mil stillastående trafikköer har stödet för bönderna varit påfallande högt.
Ur allt detta föddes det politiska partiet BoerBurgerBeweging, fritt översatt Lantbrukare och stadsbor i förening, som blev störst i regionalvalen. Rutte har nu meddelat att lagen om utsläppsminskningar är pausad.
BBB har troligtvis trots framgångarna har en tuff tid framför sig. Dels för att politiken är en till viss del annorlunda värld, dels för att det är svårt för en nationell motsvarighet till lokala sjukvårdspartier att stanna kvar i politiken. Det betyder emellertid inte att historien om BBB inte ger lärdomar.
Mycket kan sammanfattas i ett av partiledaren Caroline vad der Plas uttalanden: ”Nästan ingen lantbrukare säger att den inte vill delta i kväveminskning. De vill vara en del av lösningen, men de vill också ha rätten att finnas. Ingen lagstiftande debatt bör ta avstamp i frågan hur kan vi få er att försvinna, utan i hur kan vi hjälpa er att vara kvar.” Hon har en poäng. Även de som inte direkt drabbas tröttnar till slut på omöjlig politik, och det är dumt att behandla väljare som vill göra rätt som ett problem.
Per-Ola Olsson är ledarskribent på Svenska Nyhetsbyrån.