Genom att under läsåret 2015-2016 samla in årskurs fyras repertoar från nästan 300 musiklärare i 149 kommuner, fick Johnson en lista på 2 912 sånger. Och på förstaplats hamnade alltså Cornelis Vreeswijks visa med den välkända inledningen ”hejsan morsan, hejsan stabben” (Ämnesläraren 26/11).
Sången har en amerikansk förlaga i Allan Shermans Camp Granada song, men det många inte vet är att musiken är hämtad ur Amilcare Ponchiellis opera La Gioconda från 1876. I den ingår baletten ”timmarnas dans” och det är den melodin som skolbarn runt om i landet lär sig att sjunga — om än i modifierad form.
Att musik av de stora mästarna letade sig ut från exempelvis operahuset och blev melodier alla kände till, var tidigare mycket vanligt. I takt med att den klassiska musiken alltmer trängts undan och blivit en subkultur bland många andra, ser vi mindre av det. Det är synd, eftersom just igenkänningsfaktorn kan underlätta när någon för första gången ska slå sig ned och ta del av en föreställning eller en konsert.
Många i den äldre generationen torde exempelvis kunna nynna lite på ”Ack som ett fjun så lätt” — även fast de aldrig sett operan Rigoletto, ur vilken den är hämtad. Kanske har en del hört den på radion med Jussi Björling, men många har nog bara lärt sig genom tradering på gehör. Någon annan har sjungit och de har lyssnat och lärt sig — just så som folkvisor under hundratals år fördes vidare.
På så sätt hålls ett klingande kulturarv vid liv, både av professionella artister och av folk i allmänhet som gnolar på en melodi för sig själva eller som sjunger tillsammans. Och det kulturarvet rymmer både folkmusik, populärmusik och klassisk musik.
Därför är det glädjande att det bland övriga sånger på Johnsons topplista finns sådant som Den blomstertid nu kommer från 1695 eller Nu tändas tusen juleljus från 1898. Nu grönskar det i dalens famn är också med bland de vanligaste sångerna. Texten är visserligen från 1933 men melodin är av Johann Sebastian Bach och skrevs 1742 — ännu ett lysande exempel på hur den klassiska musiken sipprat ned i de breda folklagren.
Det är oerhört värdefullt att det finns stamsånger som kan förena människor över olika generationer, landsändar och socialgrupper. För att hålla en sådan sångskatt vid liv krävs det såväl nyskapande som bevarande. Det måste ges plats för både kommersiell musik och konstmusik.
Jonatan Lönnqvist är sångare och pedagog.