Nyhetsbyrån Bloomberg rapporterar att Rysslands intäkter från energiexport väntas uppgå till över 300 miljarder dollar i år, vilket är betydligt mer än 2021. Eftersom exportintäkterna utgör en stor del av statens finansiering, är det ett betydande bidrag till undvikande av statskollaps.
Ur omvärldens perspektiv blir därmed importen av rysk olja och gas också en avgörande fråga. Det är denna import som håller Putinregimen vid liv och det ryska kriget igång – samtidigt som ett importstopp skulle drabba de egna ekonomierna hårt, i synnerhet vissa europeiska länder. Tysklands förbundskansler, socialdemokraten Olaf Scholz, har tydligt markerat mot förslaget att förbjuda import av olja och gas från Ryssland. ”Att göra detta från en dag till nästa skulle kasta in vårt land och hela Europa i en recession”, har han sagt. Hundratusentals arbetstillfällen skulle riskeras och hela näringar skulle hamna i kris.
Men ju fler groteska ryska förbrytelser som uppdagas desto större kommer också trycket på att kraftigt reducera Rysslands exportintäkter att bli.
Men för en månad sedan presenterade EU-kommissionen en plan för att göra Europa oberoende av rysk olja och gas. Men även om presentationen åtföljdes av högtflygande retorik, var tidsperspektivet påfallande blygsamt. ”I god tid före 2030” skulle oberoendet av import från Ryssland ha uppnåtts. Att under nästan ett årtionde till att finansiera den ryska statskassan ter sig efter den senaste tidens nyheter från Ukraina som ett moraliskt fiasko.
Tanken med en sådan gradvis utfasning är att den är mer ekonomiskt och praktiskt hanterbar än ett tvärt stopp för importen. Det kan dock diskuteras. ”En partiell och gradvis neddragning av volymerna från Ryssland är ineffektiv. Det finns en risk att den kommer att driva upp priserna ytterligare, vilket leder till att Ryssland överkompenseras för de minskande volymerna”, skriver ekonomen Guntram Wolff vid den europeiska tankesmedjan Bruegel.
Och pandemins betydelse ska inte glömmas bort. Den senaste månadens radikala åtgärder och plötsliga omsvängningar hade sannolikt inte varit möjliga om inte europeiska ledare redan hade ägnat två år åt krishantering. Att vrida energivapnet ur Rysslands hand skulle vara den mest radikala och långtgående åtgärden av alla – men nu ligger den helt klart inom det tänkbara.
Daniel Braw är utrikesdebattör och pol. sek. åt KD i Region Kalmar län.