Orsaken är det förvaltningssystem som Sverige valt för att implementera olika EU-direktiv.
Det visar forskning av Lena Nerhagen och Johanna Jussila Hammes vid Högskolan i Dalarna. De har jämfört skillnaden mellan Sverige och Finlands förvaltningssystem när det kommer till just implementeringen av olika EU-förslag och lagar.
I Finland har man valt ett centraliserat förvaltningssystem för att tidigt kunna fånga upp och analysera olika EU-initiativ. Ett led i det arbetet har varit att flytta upp kompetens till den högsta politiska nivån för att tidigt kunna fatta beslut och på så sätt undvika tidskrävande breda utredningar.
Enligt forskarna har Finland med den modellen kunnat producera en mer precis implementering som är bättre anpassad till Finlands nationella förhållanden.
Sverige har i stället valt en decentraliserad förvaltningsmodell där direktiv och lagförslag från EU således inte har analyserats av experter på central nivå utan skickats ut till en rad myndigheter med olika mål för inspel.
Nerhagen och Hammes menar att det i sin tur resulterat i överimplementering. Avsaknaden av en tidig analys för vad de olika förslagen kan resultera i för svensk del har i stället lett till att man ”svalt hela kakan”, så att säga. Sammantaget har det ökat risken för att framtida målkonflikter förr eller senare kommer att landa hos domstolarna.
Det är just detta som skett inom skogen de senaste åren. Här har en rad olika EU-direktiv med övergripande mål implementerats. Det har inte bara resulterat i att skogsföretagare fått gå till domstol för att försvara sin rätt. Det har också lagt grogrunden för en ökande myndighetsaktivism.
När näringslivets forskningsinstitut Ratio nyligen påbörjade ett forskningsprojekt med fokus på att undersöka tjänstemannaaktivism inom skogsnäringen pekade man på att den kanske viktigaste grundförutsättningen är oklara lagar och regler som kan tolkas på olika sätt. Då uppstår det handlingsutrymme som passar aktivister som handen i handsken.
Artskyddsförordningen har också efter domar i EU-domstolen och mark- och miljödomstolarna börjat tillämpas mer strikt vilket öppnat upp för ännu mer aktivism och oförutsägbarhet. Idag kan grupper som är emot all slags avverkning via Skogsstyrelsen ta reda på var och när en avverkning planeras eftersom det är offentlig information.
De här grupperna kan sedan göra en egen inventering av olika arter som upptas i artskyddsförordningen. Det räcker att hitta det minsta spår efter en rödlistad art så kan en avverkning som skogsägaren fått okej för att genomföra stoppas.
Här har Sverige förlorat ett slag.
I stället för att som i Finland analysera de här direktiven ordentligt från början och därmed kunna angripa dem mer enhetligt och strategiskt har Sverige tappat kontrollen och överlåtit till myndigheter med spretande mål och i sista hand domstolsväsendet.
Martin Berg är journalist med fokus på energi- och näringslivsfrågor.