Sverige har bistått Ukraina i kriget mot Ryssland. Och något annat vore verkligt otänkbart även om det satt långt inne och statsminister Magdalena Andersson (S) flyhänt nog påstod att det skulle vara olagligt ända tills hon ändrade sig och gjorde det.
Men det svenska stödet är allt annat än helhjärtat. För det måste faktiskt sättas i proportion till situationen och vad vi vill och hoppas uppnå i den.
Ryssland har på allvar utmanat den rådande, regelbaserade världsordningen och vill med militär makt lägga under sig oberoende länder. Med nästan obeskrivlig brutalitet har Ryssland invaderat med det uppenbara målet att utplåna Ukraina som stat och ukrainarna som folk. Detta hymlas inte heller med i de ryska inrikesmedierna där man har talat om att miljoner ukrainare inte har rätt att leva.
Ukraina slåss för sin överlevnad som nation och ukrainarna för sin överlevnad som folk. Därtill vet vi att Rysslands ambitioner bara börjar med Ukraina, de stannar inte där. Målet måste därför vara att Ryssland ska besegras och drivas ut ur Ukraina helt, även sedan tidigare ockuperade Krim.
Runt detta finns inte utrymme att tveka. Så mycket står på spel. Ändå har Sverige sällat sig till länder som Tyskland som förvisso hjälper Ukraina, men inte så mycket och definitivt inte så snabbt. USA, Storbritannien och Polen hade i början av augusti stått för 57 procent av all militärhjälp till Ukraina. Visst behöver landet även annan hjälp, men utan tillräckligt militärt stöd spelar den övriga hjälpen mindre roll. Kriget måste vinnas.
Ukraina har uttryckligen bett Sverige om att få några av våra artillerisystem 08, även känt som Archer. Vi har 48 stycken och 24 till är beställda. Men vi lär sakna förband och personal att ens använda alla 48 som vi redan har. Det finns således ingen anledning alls att inte hjälpa Ukraina med tyngre vapen som de behöver och vill ha. Annat än socialdemokratisk flathet.
Regeringen sade nämligen nej till att skicka Archer och sände artilleriammunition i stället. Som om Putin inte förstår vilken sida vi står på i konflikten om vi bara gör det.
Ukraina måste gå vinnande ur den här striden och alla goda länder behöver bistå ukrainarnas heroiska försvar av sina liv, sitt land och allas vår frihet. Att Sverige i form av Socialdemokraterna inte riktigt vill hjälpa Ukraina fullt ut är en rejäl skam och något vi lär får leva med en lång tid om vi inte bättrar oss i nästa vecka.