Norra hamn är en av mina absoluta favoritplatser i Luleå. Det är ett fantastiskt tillhåll, utmärkt för att varva ned och samla tankarna. Jag har ödslat många timmar på bänkarna där och låtit tankarna sväva iväg över den lugna vattenytan medan blicken planlöst vandrat mellan olika avlägsna punkter vid horisonten. Alltmedan bakhuvudet febrilt har sorterat intryck och idéer och gjort nya kopplingar mellan tidigare oförknippade fenomen.
Luleå har många vackra och rogivande platser men ingen som besitter samma stillhet som Norra hamn. Den har ett drömskt, nästan magiskt lugn och man kan praktiskt taget känna hur andra världar kommer till en och förnimma älvornas dans över det lugna vattnet. Norra hamn är möjligheternas plats där trötta sinnen kan födas på nytt. Och det beror inte bara på det bortskämt oexploaterade mittpartiet utan även på de fantasieggande flyglarna.
Till vänster ligger teaterkajen med sin närmast nöjesparksliknande skyltning som inte kan hjälpa att höja humöret hur gnölig man än råkar vara. Och sneglar man till höger ser man slangtornet, denna fyrbåk från en svunnen tid som står ut som en barnlek i ett grått kontorslandskap. Jag vet inte någon del av staden som är så beroende av en enda byggnad för sin totala charm som denna.
Slangtornet är ikoniskt. Jag kan inte påminna något liknande någon annanstans. Måhända mindre känd men fullt lika kännetecknande för staden som kranen i Södra hamn. Det finns en ständig diskussion om behovet av nya profilbyggnader. Det är idel dumheter, som att säga att man ska skapa personlighet. Men antingen har man det eller så har man det inte. Luleå har det, och slangtornet är en inte obetydlig del av denna.
Därtill en inte bara kulört utan också intressant historielektion insprängd i en ständigt mer moderniserad omgivning. Nåväl, låt det så vara. Det går inte att stoppa all utveckling, eller jo det gör det väl men det är inte önskvärt. Men det betyder inte att man måste låta allt gammalt bli till aska för den moderna fågel Fenix att resa sig ur. Vi får spara delar. Bör spara delar. Ja, faktiskt behöver spara delar. För att inte förlora sikten bakåt.
Jag kan inte se varför hela brandstationen skulle behöva bevaras. Men slangtornet är en annan femma. Den bör sparas åt eftervärlden. Och gör den inte det vill jag aldrig behöva höra ordet profilbyggnad igen så länge jag lever.