Försvarspropositionen för 2021-2025 läggs fram på torsdag. Men redan nu är regeringens vanskötsel av rikets försvar återigen ett faktum. I går presenterades nämligen försvarets förändrade grundstruktur.
Visst är det på sätt och vis en fröjd att Norrlands dragonregemente (K4) i Arvidsjaur ska återetableras under 2021-2025. Den svenska försvarsberedskapen i norra Norrland är under all kritik. Fokus har hamnat helt och hållet på att freda Gotland och Östersjöns södra del från eventuella oönskade framstötningar.
Därtill kommer att det amerikanska tillbakadragandet från Norge bidrar till en försämrad säkerhetssituation här uppe, vilket ledarsidan tidigare skrivit om. Den ökade konkurrensen och höjda sannolikheten för konflikter i den arktiska zonen kommer heller inte minska av sig själv, tvärtom. Även det ökar behovet av svensk militär beredskap i norr.
Regeringen skriver även att beredskapen här uppe kommer att fortsätta vara eftersatt. Detta är tänkt att åtgärdas längre fram, kanske redan i nästa försvarsbeslut om fem år. Det är dock rätt lång tid när säkerhetsläget är så osäkert och att regionpolitik får gå före reella militära behov förtjänar kritik. Utöver K4 i Arvidsjaur ska även bland andra Dalregementet i Falun, beryktat för sina insatser under Karl XII, Västernorrlands regemente i Sollefteå samt Upplands flygflottilj i Uppsala återetableras. Sammantaget är det inte mindre än sju försvarsenheter som ska sättas upp igen.
Detta handlar inte främst om militär förmåga utan om regionalpolitik. Försvarsminister Peter Hultqvist (S) är själv öppen med detta även om han spelar ned utsträckningen. Visst, det bästa hade givetvis varit att de aldrig lagts ned och att Sverige hade tagit ansvar för sin försvarsförmåga de senaste 30 åren. Men den drömvärlden lever vi inte i. Därför är det viktigt att vi nu satsar på att bygga upp så mycket faktisk förmåga som möjligt för de pengar regeringen ändå lägger på försvaret.
Nya regementen kostar väldigt mycket i relation till vad de ger. Givet att försvaret redan var underfinansierat innan tillkomsten av dessa regementen bidrar deras återetablering i praktiken enbart till att ytterligare urvattna försvaret. Det må vara i linje med hur regeringen har behandlat försvaret hittills men är trots allt ännu ett steg i fel riktning. I stället för att nöja sig med att inte skjuta till de medel som behövs tvingar man nu de medel man anslår att användas mindre effektivt.