Det är värt att påminna sig om vilken ung demokrati Taiwan faktiskt är. Landet började demokratiseras först i slutet av 1980-talet och det första direktvalet till presidentposten hölls 1996. Det är inte ens tre decennier sedan. Men demokratirörelsen var stark i Taiwan och vägen framåt har varit tämligen spikrak.
Detta är förstås ett av flera skäl till att Folkrepubliken Kina faktiskt är rädd för Taiwan. Kommunistregimen hävdar med emfas att demokrati inte går ihop med den kinesiska kulturen. Taiwan är dock kulturellt kinesiskt och demokratin både fungerar och uppskattas där. Således har kinesiska medier rapporterat rätt lite om lördagens val.
Presidentvalet vanns som väntat av Lai Ching-te, eller William Lai, nuvarande vice-president och tillhörande DPP, Democratic Progressive Party. Han fick till slut 40 procent av rösterna, helt i linje med opinionsmätningarna. Hou Yu-ih, från Kinanationalistiska Kuomintang, kom tvåa med 33,5 procent och Ko Wen-je från vänstermittenpartiet Taiwan's People Party, TPP, kom trea med 26,5 procent.
Visst är det en fjäder i hatten för DPP, som är sprunget ur självständighetsrörelsen, att vinna presidentvalet för en tredje mandatperiod i rad. Men resultatet av parlamentsvalet talar ett annat språk. Parlamentet har 113 ledamöter och DPP gick från 61 till 51 mandat. Därmed tappade man inte bara sin majoritet utan blev blott andra största parti efter Kuomintang som fick 52 mandat. TPP säkrade åtta ledamöter i parlamentet och blir därmed tungan på vågen under de kommande fyra åren.
Taiwans partipolitik är inte lika konsensusinriktad som den svenska och det mesta talar för att den stundande mandatperioden inte blir särskilt rafflande. Redan inför valet verkade detta troligt och de flesta analytiker började därför blicka framåt mot nästa val redan innan detta hade genomförts.
För relationerna över Taiwansundet är det dock inte detta val som är det mest avgörande. William Lai var förvisso den kandidat som kommunisterna i Peking ogillade allra mest. Men oaktat vem som än vunnit valet hade exempelvis de idoga militära kränkningarna fortsatt. Dessa är primärt reaktioner på USA:s agerande och markeringar mot styret i Washington. Presidentvalet i USA senare i år kommer därför att bli än mer avgörande för hur situationen utvecklar sig för en av världens yngsta men främsta demokratier.