Jag har många resdagar i det här jobbet. Oftast är det bussresor mellan Umeå och Luleå. I dag står dock en längre färd på programmet. Jag är på väg till Berlin för att beskåda det tyska valet men framför allt för att lära mig mer om den tyska politiken. Det känns som något av en skyldighet inte minst givet vårt tunga exportfokus i Norrbotten.
Varje år går drygt tio procent av vår varuexport går till Tyskland och det dubbla gäller för varuimporten. 1 800 svenska företag verkar i Tyskland och sysselsätter omkring 125 000 människor. Omvänt finns i Sverige runt 1 200 tyskägda företag med cirka 80 000 anställda. Den tyska stabiliteten spelade stor roll för att mildra effekterna av den globala finanskrisen i Sverige 2009.
Tyskland har länge präglats av ett Merkelst lugn. Vad som händer härnäst är en öppen fråga. Det verkar just nu osannolikt att hennes kristdemokratiske efterträdare Armin Laschet ska ta över kanslerposten, men opinionen har påmint mer om en riktigt intensiv berg-och-dal-bana än en rät linje så allt är möjligt. Kanske är det så att inte heller tyskarna är helt säkra på vad eller vem de vill ska följa på Angela Merkel. Det kommer förmodligen att ta ett tag efter söndagens val innan vi vet säkert vem som tar över det tyska rodret.
Tyskland är indelat i 299 valkretsar och förbundsdagen har ett varierande antal ledamöter dock minst 598. Varje väljare har två röster. 299 ledamöter utses genom majoritetsval i den lokala valkretsen där väljarna använder den "första rösten". Den "andra rösten" läggs på ett parti och används för att skapa en proportionerlig mandatfördelning mellan partierna, med förbehållet att ett parti måste komma upp i fem procent för att komma in. Det är ett intressant blandsystem. Den gångna mandatperioden har förbundsdagen haft 709 ledamöter.
Efterspelet kommer dock att bli nog så intressant. Hur kommer nästa regeringskoalition att se ut. Allt vi vet är att den storkoalition mellan kristdemokrater och socialdemokrater som har regerat de gångna fyra åren inte kommer att upprepas. Socialdemokraterna vägrar att spela andrafiolen till CDU igen. Men vem vet vad som blir möjligt om de faktiskt blir största parti.
När jag återvänder hem på måndag lär åtminstone förutsättningarna för koalitionsskapandet vara utredda. Men det lär dröja innan vi vet vilken politik som väntar. Socialdemokraternas Olaf Scholz lovar fiskal återhållsamhet och sänkta skatter. Så någon vänstersväng verkar inte stå inför dörren hur det än går i valet. Det skänker onekligen visst hopp.