Den borgerliga ledarskribenten Lydia Wålsten berättar i en krönika att hon hittat sin morfars socialdemokratiska partinålar när hon dödsstädade hans hem (Svenska Dagbladet 17 november). Samlingen innehöll partinålar tillbaka till Erlanders tid. Enligt henne symboliserar de undangömda partinålarna hur socialdemokratin spelat ut sin roll i dagens samhälle.
Wålsten menar att den svenska identiteten länge varit förknippad med socialdemokratin och att detta nu förändras. Mellan raderna skymtar att hon anser att S längtar tillbaka till en tid som var, och som inte kommer igen. En tid då arbetarklassen och dess behov var tydligt definierade. Texten avslutas med att vad som kvarstår när alla andra identiteter vittrat bort är den liberala staten av amerikansk modell.
Att framhålla det amerikanska samhället som eftersträvansvärt eller ofrånkomligt känns långsökt. I alla fall för den som anser att jämlikhet är värdefullt och den som tror att den är möjlig att uppnå genom politiska reformer. Att idag överge strävan efter ett jämlikt samhälle vore ett hån mot dem som befinner sig längst ner i de allt djupare samhällsklyftorna.
På arbetsmarknaden visar sig samhällsklyftorna tydligt. Det svenska samhället, precis som många andra europeiska samhällen, håller på att spricka upp i ett allt starkare klassamhälle konstaterade Martin Klepke nyligen (Arbetet 20/11).
En ny rapport från Eurofound, som analyserar arbetsmarknaden i Europa, har visat att jobben med medellöner blir allt färre. Andelen som tjänar väldigt mycket växer, men det gör även andelen som tjänar väldigt lite. De lägsta lönerna på dagens arbetsmarknad finns i den så kallade gig-ekonomin, där exempelvis de som kör ut matleveranser arbetar.
Klepke framhåller att en hög facklig anslutning är den enda medicinen mot att människor fastnar i jobb med löner som det inte går att överleva på. Som exempel nämner han att matutkörare i Norge efter facklig strejk har fått till kollektivavtal med arbetsgivaren Foodora. Sådana krav förutsätter en hög organisationsgrad.
Wåhlsten har rätt i att ett parti måste följa samhällsutvecklingen för att hålla sig relevant. Vad samhällsutvecklingen visar är dock ökande samhällsklyftor, inte minst på arbetsmarknaden. Detta innebär att exempelvis en hög facklig anslutning, som historiskt varit tätt sammankopplat med den socialdemokratiska identiteten, har högre relevans än någonsin.
Det är ytterligare en anledning till att det vore olyckligt att titta västerut för inspiration i 2020-talets samhällsbygge.
S måste däremot visa att partiet menar allvar med att de ökande klassklyftorna ska bekämpas, och på riktigt våga prata om de problem som följer av ett ojämlikt samhälle.