Högläsning för barn främjar exempelvis deras språkutveckling och läsförmåga. Även regelbundna familjemåltider har kopplats till positiva resultat, såsom bättre hälsa och skolresultat, lägre alkoholkonsumtion och minskad risk för depression och självmord. Det kan förklaras både av rent fysiska fördelar som bättre kost och av att gemensamma måltider ger känslomässig trygghet, tillhörighet och struktur i vardagen.
Även det som ställs på bordet kan med fördel följa traditionen. Inte bara enstaka rätter som koreansk kimchi utan hela kostmönster som traditionell medelhavskost och nordisk diet, baserad på bland annat fisk, rågbröd och rotfrukter, har visat sig hälsofrämjande. Till och med det myckna franska ostätandet tycks medföra bättre hjärt- och kärlhälsa och minskad risk för diabetes.
Alla traditionella idéer och bruk håller så klart inte för närmare granskning. Musicerande i unga år tycktes till exempel ge goda effekter för skolprestationer och allmän kognitiv utveckling, men det sambandet har visat sig försvinna i rigoröst upplagda studier.
Sammantaget är det ändå tillräckligt mycket i traditionella levnadssätt som visat sig värdefullt för att stämma till eftertanke. Kanske är det inte bara en slump?
Den evidensbaserade rörelsen inom medicinen går ut på att kritiskt granska traditionella arbetssätt och rensa ut allt som det inte finns direkta bevis för. Men när det gäller levnadsmönster och vardaglig umgängespraxis behöver vi nog tillämpa andra kriterier. Även seder och bruk kan undersökas systematiskt, och det som visar sig skadligt ska så klart undvikas, men grundhållningen bör vara en nyfiken respekt för det som prövats och fungerat i generationer. Allt som saknar bevisad, mätbar nytta behöver inte vara överflödigt.
På samma sätt är det med samhällsinstitutioner, som påpekats av C. K. Chesterton, fader Brown-historiernas skapare. Reformivrare vill ofta göra upp med etablerade bruk som de inte ser någon omedelbar poäng med, men det bör man akta sig för innan man vet hur bruket en gång uppstod och varför – först då går det att avgöra om syftet var dåligt eller blivit inaktuellt.
Vi borde kanske skicka en tacksamhetens tanke till alla föräldrar som fortsatt att läsa högt för sina barn och samla dem till gemensamma måltider, även innan nyttan av det bevisades. Och vi får hoppas att ingen får för sig att sluta undervisa barn i musik bara för att det inte gör dem bättre på att skriva och räkna.
Charlotta Levay är docent i företagsekonomi vid Lunds universitet.