Det som för bara ett par decennier sedan var helt normalt, kan av de flesta i dag upplevas som en befängd sedvänja. Även om en del kanske sörjer att inte längre kunna röka en cigarett eller en cigarr i samband med en god middag på krogen, är det nog få som saknar den Lützendimma som låg över många serveringsställen fram till dess att rökförbudet infördes 2005.
På samma sätt kommer vi förhoppningsvis inom en snar framtid, att skaka på huvudet när vi tänker tillbaka till vår tids ljudmiljö på svenska caféer, pubar och restauranger. Numera förorenas luften nämligen inte av rök, utan av ljud.
I stället för att låta lokalen präglas av ett behagligt sorl, ska musiken många gånger vridas upp på högsta volym. Och även utan musik kan ljudvolymen ibland vara öronbedövande, exempelvis på grund av att väggar har klätts med kakel.
Oavsett om det handlar om en anspråkslös sylta eller en restaurang med höga ambitioner, verkar det ofta vara ett nattklubbsideal som råder. Gästerna ska på sin höjd kunna skrika fram korta meningar och däremellan fördriva tiden genom att dricka mer alkohol. En dålig upplevelse för gästen, men en god vinst för krögaren.
Om man som förre kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth har en hörselskada, kan en bullrig miljö snabbt bli omöjlig att föra ett samtal i. Därför har hon varit med och tagit fram webbplatsen matro.nu där man kan hitta samtalsvänliga restauranger och caféer i hela landet. Det är än så länge ont om rekommendationer för norra Sverige, men sajten bygger på att människor skickar in tips.
Detta är ett utmärkt initiativ. Det måste finnas gott om människor som, liksom jag, aktivt letar efter uteställen där man inte måste vråla som en barbar. Om vi lättare hittar till platser där ägaren månar om sina gästers – och anställdas – öron, kommer förhoppningsvis fler restauratörer att våga följa efter.
Därmed inte sagt att all servering av mat och dryck måste ske i samma ljudmiljö. Jag går gärna på exempelvis en jazzklubb, där musiken står i fokus och volymen således är hög. Det jag ogillar är dels det slentrianmässiga uppskruvandet av stereon, dels ointresset för att designa goda akustiska rum för gäster att vistas i.
I dag anses det normalt att komma hem efter en kväll på krogen med öron som tjuter och en hals som är sönderskriken. Tids nog kommer detta förhoppningsvis att betraktas som i allra högsta grad ociviliserat.
Jonatan Lönnqvist är sångare och pedagog.