Flickan som Kuriren skrev om, som kallas Maria, utsätts för precis all sorts mobbning. Från glåpord till misshandel. Dessutom med en rasistisk prägel. Förövarna kallar henne arab, kurs och det infama n-ordet. Hon får höra att hon ska åka hem. Att hon inte hör hemma här. Inte på sin skola, inte i Luleå, ja inte i Sverige över huvud taget.
Hur ska hon någonsin kunna finna energi och glädje att faktiskt lära sig något när varje dag går åt till att försöka uppbåda motivationen att alls gå till skolan bara för att bli utsatt igen. Numera följer förstås mobbningen med ut på nätet också. Ingen respit ges, attackerna kan komma när som helst.
Marias mamma anser att rektorn gör ett så bra jobb som är möjligt. Det är svårt att hålla med även om vederbörande säkert gör många rätt. En sak är dock säker: Skolan måste börja ta mobbning på allvar på ett helt annat sätt än den har gjort tidigare. Mobbning förstör människor för lång tid framöver och lämnar sår som kanske aldrig riktigt läker.
Vi har skolplikt. Den vars liv görs till ett helvete av andra elever måste tillbaka till skolan. Skolan måste därför vara säker och trygg för alla elever. Utgångspunkten måste vara en nolltolerans mot mobbning. Grundförutsättningen bör vara att flytta på mobbaren – till en annan klass eller om det inte hjälper till en annan skola. Låt det finnas en möjlighet till undantag om det passar situationen men låt det vara just ett undantag.
Att tvinga mobbare att be om ursäkt när man vet att de kommer att göra om det i morgon igen blir till ytterligare ett hån mot det barn som mobbas. Det är inte på riktigt, bara en teater. Det viktiga är inte att man bättrar sig utan att man säger sina repliker. Nu har vi agerat enligt policyn. Allt är frid och fröjd igen. Utom för den mobbas förstås. Men vem bryr sig?
Det finns också mycket att göra på föräldrasidan. En förälder har ett ansvar för sitt barn och dess agerande. Ingen är allsvetande, men som i fallet med Maria är det uppenbart att mobbarnas föräldrar vet om vad sker och de verkar inte bry sig. Vilka små ynkryggar till ursäkter för vuxna människor. Tills det går att flytta en mobbare till en annan skola bör föräldrarna erläggas ansvar att vara på plats för att hindra fortsatt mobbing, med böter eller skadestånd varje gång det misslyckas.
Mobbning är ett helvete, men vi kan minska det om vi vill. Men då krävs det en annan inställning.