Risken för detta ska inte uteslutas. I en intervju med tidningen The Economist nyligen sa Ukrainas försvarsminister Oleksii Reznikov: ”Antingen förstår världen inte vad som pågår eller också förstår den men är trött och kan acceptera att ett antal ukrainare dör.” Ju längre kriget håller på, desto mer ökar sannolikheten för att omvärlden tröttnar.
Men åtminstone hittills är dock det mer anmärkningsvärda i vilken hög grad engagemanget och enigheten för Ukrainas sak har kunnat upprätthållas. Mycket talade emot.
De egna kostnaderna. Västländer har enats om långtgående sanktioner trots att dessa i många fall medför kostnader som drabbar de egna befolkningarna. Trots stora populistiska partier i flera av dessa länder finns få exempel på rörelser som har försökt väcka ett folkligt motstånd mot sanktioner.
Sårbarhet efter coronapandemin. Det var ingen självklarhet att länder med kraftigt ökad statsskuld skulle gå in i en ny kris med sådan bestämdhet.
Splittring. EU:s bristande förmåga att bedriva en tydlig och konsekvent utrikespolitik har återkommande uppmärksammats. Att unionen skulle kunna samlas omkring någonting överhuvudtaget, och att detta dessutom skulle vara drastiska åtgärder, var ingen självklarhet.
Sett ur detta perspektiv är inte den stora överraskningen att det börjar visas krigströtthet här och där. Inte heller är det så överraskande att nyhetsvärderingen förändras ju längre kriget pågår. De skenande priserna på energi och livsmedel konkurrerar om uppmärksamheten på ett högst påtagligt sätt.
Men inte ens dessa har hittills föranlett någon påtaglig svängning i opinion eller agerande visavi kriget i Ukraina. Även om prisstegringen på exempelvis drivmedel har kopplats till Putin och kriget, har ingen ledande politiker sagt att man borde försöka komma till tals med Putin för att dämpa prisutvecklingen.
Många andra ryska fördelar i kriget mot Ukraina har visat sig ganska ihåliga. Överraskningsmomentet gick om intet. Det militära övertaget visade sig mindre än väntat. Skickligheten i modern cyberkrigföring och desinformation har inte imponerat – i stället ägnar sig nu Ryssland åt att jämna ukrainska städer med marken. Informationskampanjen mot omvärlden väcker inget vidare gensvar.
Även uthålligheten kan visa sig ha varit en skenbar fördel – om krigströttheten inte tillåts breda ut sig i omvärlden.
Daniel Braw är utrikedebattör och pol. sek. åt KD i Region Kalmar län.