Kritiker menar att detta är ännu ett bevis på hur CDU:s ”brandmur” mot högerextremismen håller på att rasa samman. Att AfD i Thüringen leds av den synnerligen obehaglige Björn Höcke, vars falang blir allt starkare inom partiet, gör inte saken bättre. Det enda rätta, såväl moraliskt som strategiskt, hade varit att låta delstatens minoritetsregering under ledning av Die Linkes Bodo Ramelow få igenom sin politik i fred.
Kritik kommer även inifrån CDU. Schleswig-Holsteins ministerpresident Daniel Günther menar att AfD:s ökande radikalisering kräver ett ännu mer konsekvent ställningstagande från CDU:s sida. Självklart lyfter även AfD:s ledning upp händelsen och målar, om än mer triumfatoriskt än vänstern, upp bilden av att Kristdemokraternas brandmur ”brustit”. CDU:s partiledare Friedrich Merz säger att beslutet varit förankrat inom partiet, inklusive på regionalnivå, och att AfD:s firande inte bekommer honom. Att ett annat parti röstar för ens förslag är inte något ”samarbete”.
Till saken hör att partiernas beryktade ”brandmur” redan brustit på flera orter i Tyskland. Fast då har det handlat om betydligt mer lokala frågor som utökade serveringstillstånd och stöd till lokalteatern. Dessutom har förslagen i en del fall kommit från AfD själva och fått stöd av, inte bara CDU, utan också SPD och De gröna. Det går så klart att invända mot att lokalpolitik är något helt annat än vad som beslutas på delstatsnivå. Men principiellt, kan man tycka, borde upprördheten ha varit mycket stor. Uppenbarligen ”stöttar” ju också de rödgröna partierna AfD:s politiska projekt. I alla fall enligt rådande medielogik.
Att tonläget är extremt högt från vänsterhåll har också sina skäl. Bortom kampen mot högerextremismen är det politiska projektet påfallande tomt. Men så länge AfD finns, och växer, kan man mobilisera och hålla ihop sin rörelse. På så sätt kan man säga att vänstern och AfD lever i ett slags pervers symbios, där vänsterns hårda retorik och tendens att stämpla folk som rasister driver väljare i armarna på AfD. Vilket i sin tur leder till ännu hårdare vänsterretorik eftersom ”hotet från höger” ständigt växer.
Att lasta hela AfD:s framgång på vänstern är däremot inte rättvist. Många väljare är genuint missnöjda med den politik som förts de senaste 20 åren. Inte minst inom migrations- och energifrågan. Av just det skälet är det viktigt att CDU inte, av rädsla för AfD, väljer att ge upp klassiska högerpositioner. En fungerande demokrati bygger på att medborgarna upplever att det finns alternativ att rösta på.
Så är ett samarbete med AfD framtiden för CDU? Knappast. AfD:s långsiktiga mål är att helt ersätta CDU som det borgerliga högeralternativet i tysk politik. De nära banden till Kreml är därtill vämjeliga. Desto viktigare, därför, att Merz vågar staka ut och hålla den konservativa kursen.
Erik Thyselius är verksam vid Axess Publishing och programledare för Axess TV:s Panelen.