I delstatsvalen i Rheinland-Pfalz och Baden-Württemberg som inledde valåret fick kristdemokraterna 27,7 respektive 24,1 procent av rösterna. I båda fallen en tydlig tillbakagång.
Båda delstaterna styrs av personer som uppfattas som dugliga och kompetenta, med en trovärdighet långt utanför sina partier. Baden-Württembergs ministerpresident Winfried Kretschmann är något av ett fenomen. Han är den förste miljöpartisten att inneha ett sådant ämbete, och har visat sig besitta en säregen förmåga att övertyga också konservativa väljare. I en opinionsundersökning i februari sa omkring 30 procent av väljarna att de skulle rösta på hans parti, men 70 procent ville att han skulle leda delstaten.
På liknande sätt är det i Rheinland-Pfalz. Stödet för ministerpresidenten Malu Dreyer och SPD blev med 35,7 procent mer än dubbelt så stora som opinionsmätningar antyder att partiet kommer att bli i valet till förbundsdagen.
Bidragande till det starka resultatet för sittande ministerpresidenter är att den tyska coronahanteringen i hög grad har skötts federalt, mer stor frihet för delstaterna. Ministerpresidenterna har haft ett stort ansvar vilket nu från väljarnas sida har fått ett gensvar i form av stort förtroende. Samtidigt har det näst största partiet, CDU, haft svårt att göra sig gällande.
Samtidigt finns det en nationell coronaeffekt, som även den paradoxalt nog är negativ för CDU. Här förknippas partiet med det som har gått snett, vilket vid det här laget börjar bli en hel del. Två tidigare kristdemokratiska förbundsdagsledamöter misstänks ha tjänat stora pengar på de stora upphandlingar av skyddsutrustning som gjordes i krisens början. Vaccineringen har, liksom i övriga EU, gått långsammare än väntat.
Det är även otydligt vilka som i dag är partiets ledande gestalter. En ny ordförande, Armin Laschet, valdes nyligen. Men han vann med liten marginal och har inte hunnit göra avtryck i sin nya roll. Förbundskanslern Angela Merkel har höga förtroendesiffror, men är samtidigt på upploppet av sin politiska bana. Någon ny kanslerkandidat har ännu inte utsetts.
För kristdemokraterna är detta något av en existentiell utmaning. Till partiets väsen hör tilltron till att man helt enkelt är bäst på att styra. Med misstankar om oegentligheter, uppenbara misslyckanden i den största krisen på länge och dessutom otydlighet om vem som leder har partiet skäl att med viss bävan invänta fortsättningen av supervalåret.
Daniel Braw är fristående utrikesdebattör.