Nästan var tredje väljare har gått förlorad sedan förra valet. Armin Laschet, Angela Merkels efterträdare på förbundskanslerposten, skulle leda partiet till framgång men har istället blivit ett sänke. En majoritet av väljarna föredrar SPD:s kandidat Olaf Scholz. Bara 18 procent säger sig vilja se Laschet som kansler.
Om denna sinnesstämning håller i sig till valdagen är dock en annan fråga. Det är slående hur föränderligt det tyska politiska landskapet har blivit.
Så sent som i maj var det miljöpartiet Die Grünen som utmanade kristdemokraterna om att vara största partierna, och rentav gick förbi. Från toppnoteringen på 26 procent har nu Die Grünen på några månader fallit tillbaka till omkring 17.
Stödet för socialdemokraterna har på omvänt sätt ökat kraftigt. Sedan slutet av juli har SPD vuxit med nästan tio procentenheter i mätningarna. De snabba upp- och nedgångarna tyder på att de åsikts- och identitetsmässiga skillnaderna mellan de tre stora partierna i breda kretsar uppfattas som försumbara. De tydligare profilerade partierna Die Linke, Alternative für Deutschland och FDP ligger jämförelsevis stilla i opinionen.
Slående är också hur illa anpassade kristdemokraterna är till detta nya landskap. Armin Laschet vann två hårda duster på sin väg fram till valet. Först blev han vald till partiordförande i konkurrens med den tydligare ideologiske högerkandidaten Friedrich Merz. Sedan vann han kampen mot bayerska CSU:s stora profil Markus Söder om att bli kanslerkandidat.
Laschet har jämfört med båda konkurrenterna stått för kontinuitet med Merkeleran, med dess typiska försiktighet och fokus på statsmannaskap snarare än spänning och engagemang. Uppenbarligen är många väljare mer riskbenägna, mer villiga att prova något annat, än så. Kvar står Laschet utan förmåga att mobilisera ens de egna kärnväljarna.
Vissa bedömare menar att Merkels ”systematiska demobilisering” – att hon i så hög grad tömde politiken på konflikter att motståndarna inte hade något att mobilisera emot – länge var ett framgångsrecept. ”Men med denna systematik har hon demobiliserat sitt eget parti också”, skriver Jacques Schuster i tidningen Die Welt. Partiet framstår som blodfattigt, idélöst och innehållstomt.
Detta kan leda till att både valet och makten förloras. Att försöka spela säkert visar sig ha varit den mest riskabla strategin.
Daniel Braw är utrikesdebattör och pol. sek. för KD i Region Kalmar län.