President Emmanuel Macrons parti Renaissance (tidigare La République en marche) gick bakåt och förlorade sin majoritet. Såväl högerpopulistiska Nationell samling som NUPES, en samling vänsterpartier under ledning av den radikale presidentkandidaten Jean-Luc Mélenchon, gick däremot framåt. Sålunda saknas det inte bara en majoritet för ett enskilt parti, det är osäkert om det går att samla någon majoritet alls.
Systemet är inte utformat för ett tillstånd som detta. Den femte republiken, som inleddes med 1958 års författning, flyttade makt från parlamentet till presidentämbetet.
Att valet till nationalförsamlingen följer tätt inpå presidentvalet ska i normalläget underlätta för presidenten att vinna en majoritet i nationalförsamlingen. På så vis var det år 2017 möjligt att få en majoritet även för ett parti som hade grundats så sent som 2016. Med stark presidentmakt och egen majoritet har det varit möjligt för Macron att utöva ett ”vertikalt” styre.
I 2022 års val har dock det märkliga inträffat att Macron vann presidentvalet med god marginal, medan hans parti fallerade i valet till nationalförsamlingen. För första gången i femte republikens historia saknar presidenten en stabil majoritet i parlamentet.
Avsaknad av tydlig majoritet är i sig inte något utmärkande för Frankrike. Något som däremot sticker ut är hur det politiska landskapet har utvecklats under Macroneran. Affärsidén med det nya partiet 2017 var att samla upp mittenväljarna – Macron framställde sig som varken höger eller vänster. De tidigare stora partierna till höger och vänster har på detta sätt decimerats.
Men Macrons strategi har samtidigt lett till att oppositionen från ytterkanterna har stärkts – dessutom från båda kanterna. Nationell samling och NUPES har nu tillsammans 220 ledamöter i nationalförsamlingen, vilket inte är långt ifrån de 245 ledamöter som Macrons parti har. ”Paradoxen med Macrons politik är att han genom att uppnå sitt mål att överbrygga vänster-höger-klyftan och skapa en bred mittenrörelse har gjort fransk politik mer instabil snarare än mer stabil”, skriver historikerna Michael Behrent och Emile Chabal tillsammans med journalisten Marion Van Renterghem.
2017 var det ett framgångsrecept. 2022 ser det mer ut som ett självmål. Makten har vunnits, men till priset av att det verkar i stort sett omöjligt att genomföra några reformer.
Daniel Braw är utrikesdebattör och pol. sek. åt KD i Region Kalmar län.