Skolan ska enligt skollagen vara avgiftsfri. Naturligtvis betalar de flesta föräldrar för sina barns skolgång via skattsedeln, men även när så är fallet uppfattar nog många det som att skolan är gratis.
Att alla barn, oavsett föräldrarnas inkomst, ska kunna få en god utbildning är en princip värd att försvara. Men frågan är hur den föreställda avgiftsfriheten påverkar eleverna och deras föräldrar på ett psykologiskt plan.
För att en elev ska lyckas i skolan krävs goda förutsättningar såsom ändamålsenliga lokaler, bra undervisningsmaterial och duktiga lärare. Men det är också nödvändigt att eleven lyssnar på fröken och gör det den ska på lektionerna. Då gäller det att föräldrarna ordnat så att barnet kommer till skolan utsövt, med läxan i ryggsäcken och frukost i magen.
En god pedagog lär elever att med stigande ålder ta ett större ansvar för sina studier. Men det är vårdnadshavarna som måste förmedla en förväntan om att vara flitig och göra som de vuxna säger.
Skolan är en samhällsinvestering där alla behöver bidra efter bästa förmåga – det går inte att tro att lärarna ska göra hela jobbet. I dag råder det dock en obalans i ansvarsfördelningen. Ofta är det lärarna som sitter med Svarte Petter och ska lösa allt, oavsett var skon klämmer.
Hur många omprov och extra anpassningar ska erbjudas om eleven ändå aldrig anstränger sig? Och hur många pennor, suddgummin och arbetsblad är det rimligt att lärare ska dela ut till elever som gång på gång tappar bort dem?
Vissa tonåringar verkar varje dag vandra genom en skolkorridorernas Bermudatriangel där vad som helst kan gå upp i rök på väg mellan lektionssal och elevskåp. Det är naturligt att i den åldern vara slarvig och därför måste vuxenvärlden ställa krav.
Om en borttappad stencil innebar att eleven fick gå till expeditionen på rasten och mot en avgift kopiera en klasskamrats papper, kan jag lova att många ungdomar skulle bli mycket mer ordningsamma – alternativet är ju mindre pengar till godis och energidryck. Färre läroböcker skulle försvinna eller förstöras om det var så att mamma eller pappa utan diskussion tvingades ersätta dem.
Avgiftsfrihet riskerar att bli konsekvensfrihet. Att ibland vara med och betala är kanske ett nödvändigt pris för att se det egna ansvaret för skolresultaten. I klassrummet måste man nämligen ge något för att få något tillbaka.
Jonatan Lönnqvist är sångare och pedagog.