Den nyblivna kultur- och fritidsnämnden minskar bidragen till föreningslivet. Det skulle kunna vara inledningen på en riktigt munter artikel. Riktigt så roligt ska vi dock inte ha.
Som Kuriren har rapporterat pågår alltjämt ett stort harmoniserings- och effektiviseringsarbete vad gäller föreningsbidrag. Det har uppenbarligen behövts och inget ont om de ambitionerna i sig bortsett från att det verkar ha lett till påtaglig osäkerhet i vissa föreningar där man har fått vänta ett bra tag på besked. Det finns också något slags insikt om att detta är ett omfattande arbete som kommer att ta rätt lång tid.
I år minskar dessutom bidragen med 1,4 miljoner kronor. Det är inte utan att man drabbas av plötsligt hopp. För det är ingen tvekan om att civilsamhället mår som allra bäst när det står på egna ben. Så är det inte nu. Det är många miljoner som delas ut till föreningarna. Och med varje krona kommer ett krav.
Det spelar i stort ingen roll vilka krav det offentliga ställer, om de kommer från höger eller vänster. Ett oväldigt civilsamhälle är ett sämre sådant. Föreningslivet bör vara ett uttryck för de engagerades vilja och preferenser. Inte politikernas. När allt ska styras från den politiska nivån erkänner man inte detta engagemang. Bidragen hjälper inte föreningarna utan kastrerar dem.
För att föreningslivet ska klara sig utan de offentliga stödpengarna krävs förstås att de pengarna i stället återförs till folket. Men när Luleå nu skär ned på bidragen beror det inte på en plötslig insikt om värdet av ett friare föreningsliv utan om att man måste spara. Resultatet är alltså minskade medel till föreningarna men ingen ökning för invånarna.
I praktiken är det en riktad skattehöjning som slår mot föreningsaktiva familjer. Till stor del är det förstås medelklassfamiljer och många kan nog bära den kostnaden men andra kommer inte att klara det. Följden blir att man får sluta spela hockey, gå på scouterna eller lägga ned ridlektionerna. Det finns alltid någon som måste betala.
Den så kallade evenemangslotsen man ska införa är visserligen en milt uttryckt tveksam satsning. Men det är gott att man skapar ordning i det kaos som uppenbarligen har rått på föreningsbidragens område. Synd bara att man inte har skött om ekonomin och att det ska behöva drabba idrottande och andra föreningsaktiva barn. Är det så det sköts skulle alla föreningar klara sig bättre utan kommunens mellanhand.